Birgitta Ohlsson Klamberg ny EU-minister

Idag förordnades Birgitta Ohlsson Klamberg till ny EU-minister. Det är ett val som kan mötas med frågor. För det första är det oklart varför regeringen alls ska ha en särskild EU-minister, i synnerhet nu när ordförandeskapet är över. För det andra har Ohlsson Klamberg gjort sig känd för tämligen Allianskonträra åsikter – hon förespråkar exempelvis kvotering av föräldraförsäkringen och vill avskaffa monarkin. För det tredje fanns det andra kandidater (exempelvis moderaten Anna Kinberg Batra som suttit ordförande i EU-nämnden under ordförandeskapet) med lika tunga meriter.

Men även i en sammansvetsad koalition som Alliansen är regeringsbygget ytterst en kompromiss mellan parter. Maktbalansen kräver i praktiken att den avgående Cecilia Malmström, som ju blir EU-kommissionär, ersätts av en annan folkpartist. Och för Folkpartiet är Birgitta Ohlsson Klamberg odiskutabelt en storhet med egen stark plattform och given dragningskraft vad gäller väljare vänsterifrån.

En regering fattar kollektiva beslut, så det finns god anledning att anta att Ohlsson Klambergs tendens att offentligt gå emot Alliansens överenskommelser kommer att avta. Vilket gör att de som hoppas på en bråkstake (eller på splittring) kommer att få tona ner sina förväntningar.

I bästa fall kommer utnämningen att understryka att Alliansen har plats för många olika viljor, och samtidigt visa att regeringen behåller den tydliga riktningen. Det är en svår balansgång, men om Birgitta Ohlsson Klamberg bara axlar ansvaret kan det gå bra.