En arbetsförmedling räcker inte

Enligt en undersökning (pdf) som Riksdagens Utredningstjänst gjorde 2006 förmedlade varje arbetsförmedlare i snitt två (!) osubventionerade jobb per år i början av 2000-talet. Vilket väcker frågan om det var en ren arbetsmarknadsåtgärd att ha 6000 anställda arbetsförmedlare.

Förra veckan föreslog Centerpartiet att Arbetsförmedlingen ska bli en renodlad myndighet, medan uppgiften att förmedla jobb ska skötas av konkurrerande privata aktörer. Med varje arbetssökande ska en peng följa som delas ut till den förmedlare som hittar ett arbete. Det är ett utmärkt initiativ för att öka incitamenten i förmedlingen.

Nu ansluter Kristdemokraterna och pekar på den andra av två stora fördelar med att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen. Nämligen att det skapar utrymme för mer specialiserade arbetsförmedlingar. Det underlättar för personer med funktionsnedsättning som har haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, menar Kristdemokraterna. Helt säkert är det så. I förlängningen är det lätt att föreställa sig många som tjänar på mer specialiserade förmedlingar – överhuvudtaget grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, som många ungdomar och invandrare. Men också den som helt enkelt vill träffa en förmedlare som begriper sig på just den personens yrke och arbetsmarknad.

Nog är det märkligt att en arbetsförmedlare ena stunden ska kunna hitta lämpliga arbeten för en nyutbildad 25-årig programmerare och nästa stund åt ett 60-årigt vårdbiträde med lång erfarenhet. Eller för den delen åt en arbetsförmedlare som under tio år i yrket förmedlat tjugo jobb.