(S)trategi snarare än idioti

Valrörelsen är igång. Åtminstone i så måtto att vi allt mer ser partiledarna drabba samman i gnabb och debatt. Man kunde önska mer valtemperatur – just nu sker de flesta diskussionerna enligt knepet ”pådyvla den andre egenskaper”. Alla talar om motståndaren, ingen talar om sig själv. Trist.

På dagens ledarsida frågar vi oss hur De rödgrönas förhållande till jobbskatteavdraget egentligen ser ut. Å ena sidan försitter Mona Sahlin sällan ett tillfälle att skälla ut det, men å andra sidan tänker de behålla lejonparten av det. Det kan kallas för mycket, men inte är det en särskilt rakryggad politik.

Egentligen borde förstås De rödgröna försvara jobbavdraget och förklara varför de gillar de första två stegen och det halva tredje. Men det gör de aldrig, det är bara yviga gester om hur verkningslöst det är i jobbpolitiken och hur fasansfullt klyftskapande det är. Det hänger dåligt ihop, vilket ger två möjliga förklaringar.

1) De rödgröna tycker egentligen att jobbavdraget är en bra konstruktion av drivkraft till arbete, även om de självfallet tycker att folk ska få behålla mindre i plånboken.

2) Acceptansen av 2,5 steg är bara populistisk och skenbar och i själva verket tänker de rödgröna på sikt – det vill säga efter valet – höja låg- och medelinkomsttagarnas skatt.

Det är inte lätt att veta vilket som är rätt när löftena och retoriken delvis går stick i stäv. För tolkning två talar emellertid följande uttalande från Sahlin, i SVT:s morgonsoffa i fredags:

– Vi är ju inte så idiotiska att vi säger att alla dessa skattesänkningar ska vi ta tillbaka.

Tja, man får ge henne en eloge för den ärliga formuleringen. För visst vore det idiotiskt, det är ju valår och allt…

Intressant nog avslöjar Sahlins strategiska tänkande också att hon är fullt införstådd med riskerna med att dra tillbaka jobbavdragen. Det betyder i sin tur att hon egentligen är fullt medveten om att jobbavdragen inte alls bara tillkommer någon tokrik miniportion av befolkningen – utan att den tvärtom ger ett mycket brett lager av låg- och medelinkomsttagare mer kvar i plånboken.

Alltså tvärtemot vad hon brukar påstå i debatterna….

En skatt som drabbar endast ett fåtal boende på Djursholm och dylika platser är det inte särskilt svårt att höja. Den höjningen hade S basunerat ut vitt och brett i en valrörelse och inte hymlat ett dugg. De hade klätt sig i Robin Hood-trikåer för att verkligen banka in fram budskapet om hur de tänker skinna alla rikisar.

Det är skattehöjningarna som S inte vill prata om som låg- och medelinkomsttagarna bör oroa sig för.