Ledarbloggen
Claes Arvidsson
Claes Arvidsson
Försvarsmaktens
förmåga att datastridsleda de nya JAS 39 C/D ärr ännu inte löst…och kommer
knappast att som utlovat kunna starta i början av 2010.
Allan
Widman, försvarspolitiske talesman (FP), startade den 8 december 2008 en debatt
på Brännpunkt: ”JAS 39 Gripen har många brister” däribland förmågan till
”hemlig datastridsledning”. Widman påpekade att den sista versionen, JAS 39
C/D, som var under leverans till försvarsmakten saknade förmågan att
datakommunicera med stridsledningscentraler på marken.
Datakommunikation, dvs att kunna skicka textmeddelanden ”styr kurs 270”, ”före anfall identifiera”, ”sväng brant höger”, ”order
landa” eller mållägen på fientliga fartyg eller flygplan är en funktion som
funnits i svenska Flygvapnet i över 40 år mellan stridsledningscentraler och
flygplan som Draken, Viggen och den äldre versionen av Gripen, JAS 39 A/B.
ÖB:s uppfattning den 30 januari 2009 i samband med att
underlaget för inriktningspropositionen lades fram var att datastridsledningsförmågan
mot ”nya” JAS 39 C/D för nationella insatser skulle åtgärdas först i samband med att en gemensam ledningscentral i
Enköping, GLC/NOC, var etablerad kring 2015.
Efter
att frågan uppmärksammats i massmedia och inom försvarsutskottet fattade Försvarsmakten
beslut (Gen Anders Lindströms, uttalande den 27 mars) om att glappet fram till
2015 skall täppas till i två steg:
–
Initial dataledningsförmåga för utbildning klar till 1:a kvartalet 2010.
–
Full interoperabel förmåga med start 3:e kvartalet 2011 och slutförd 2012.
Detta
så kallade ”förmågeglapp” kommer inte att kunna täppas till såsom
försvarsmaktsledningen utlovat regering och riksdag och som det meddelades
försvarsutskottet den 14 april 2009.
Jag
har i tidigare debattinlägg påpekat bristerna i beslutet rörande
datastridsledning av våra flygplan, helikoptrar, fartyg och
luftvärnsförband, framförallt kryptofrågan.
VARFÖR
HAR DET GÅTT SNETT?
–
Försvarsmakten har inte ansökt om nödvändiga tillstånd hos regering och riksdag
att använda annat land/organisations (läs USA/NATO) kryptolösning för
information med svensk sekretess.
–
Anskaffning, integrering och certifiering av amerikansk
datalänk-utrustning sker i en alltför långsam takt till våra fartyg,
helikoptrar, luftvärnsförband, markradiokullar och 100 JAS.
–
ASC890, vårt flygande stridsledningssystem med datalänk-utrustning, som är
anmält till EU styrkeregister 2010 erhåller inget användningstillstånd på grund
av bristande IT-säkerhetslösningar.
–
Trätan inom ”försvarsfamiljen” om ledningssystemutvecklingen,
GLC/NOC, har fram till idag ”förlamat” nödvändiga beslut inom FM och FMV
rörande våra nuvarande och i närtid kommande system.
–
Återtagandet av systemsamordningen på ”högsta” försvarsmaktsnivå har inte
kommit i gång ”med full kraft” varken i FM eller på FMV.
INTEROPERABILITETSBESLUTET
2004
Under
2004 fattade Försvarsmakten ett avgörande beslut (och på sikt ett helt riktigt
beslut) att överge det ”svenska konceptet” och anpassa FM mot
interoperabilitet.
Bildande
av Battlegroups tillsammans med framförallt våra grannländer fordrar att vi
anpassar vår militära förmåga till det gemensamma CJTF-konceptet (Combined
Joint Task Force), vilket vi dessutom bundit oss för i EU-samarbetet.
Det
innebar att ”svenska särlösningar” skulle avvecklas om dom inte kunde anpassas.
JAS och Flygande Spanings Radar anpassades medan radiosystem och
informationssystem däremot kasserades. Beslutet innebar också att det
internationella radio/datalänksystem Link 16 skulle anskaffas och svenska datalänkar avvecklas.
Det
som däremot inte var fullt klarlagt av
försvarsmaktsledningen gentemot det politiska etablissemanget var
konsekvenserna av beslutet nämligen:
–
att Försvarsmakten ”bakvägen” de facto anslutit Sverige tekniskt till
NATO datalänksystem.
–
att vi inte har ”suveränitet” över den nationella lägesbilden över
taktiska datalänkar mellan våra flyg-, sjö- och arméstridskrafte,r dvs vi äger
inte rätt att använda egna krypton.
–
kostnaderna och tidsåtgång för att anpassa utländska datalänksystem i våra
stridskrafter.
Jag
har tidigare redogjort för problemen med att använda annat lands
datastridsledningsutrustning och krypton, dvs Link 16, för nationella insatser
med svensk sekretess. Det ankommer knappast på myndigheten Försvarsmakten, utan
snarare på regering och ytterst riksdagen, att fatta beslut om att nyttja Link
16 för överföring av nationellt luft- och sjöläge mellan våra
stridsledningscentraler, fartyg, flygplan och luftvärnsförband.
Detta oaktat om
det är övning, incidentberedskapsinsatser eller någon form av förhöjt skarpt
läge eller väpnad konflikt i vår nära omvärld.
Försvarsmakten
har ännu inte, mig veterligen, anhållit hos Försvarsdepartementet att få nyttja
Link 16 med utländska krypton. Frågan blir ytterst besvärlig för Försvarsmakten
om regering (och riksdag) endast medger tillstånd vid internationella insatser
t ex Nordic Battle Group eller enbart vid internationella samövningar.
Erhålls
inte tillstånd för nationell verksamhet faller Förvarsmaktsledningens
interoperabla inriktning som ett ”korthus”!
Problematiken
kring Link 16 utrustning är följande:
–
beställningsförfarandet inom Försvarsmakten gentemot FMV har varit bristfälligt.
–
antal erhållna terminaler motsvarar inte på långa vägar det behov som finns,
någonstans mellan 100-200.
–
nuvarande anskaffningstakt innebär att FMV knappast innan 2015 utan mer troligt
2020 utrustade alla vapenplattformar.
Det
sist nämnda rimmar illa med Försvarsmaktsledningens utfästelse att
”förmågeglappet” skall vara tilltäppt som helhet till 2012.
MÖJLIGHETER
FMV
har i förråd ett svenskt ”länk16” system – TARAS – inköpt under 2000-talets
början för ca två miljarder kronor. Detta ytterst kvalificerade system var
tänkt för stora delar av försvarets plattformar men ”skrotades” i samband med
”interoperabilitetsbeslutet” 2004 utan att någonsin använts!
Man
kan skönja tre alternativ:
1.
Alla plattformar erhåller enbart Link 16-utrustning
2. De plattformar som bedömt skall kunna
skickas utomlands erhåller Link 16, varav ca 15 JAS 39 C/D. Övriga vapenplattformar erhåller en
”svensk länk”.
3.
Flertalet plattformar erhåller både en svensk länk och Link16 vilket går bra på
fartyg, ASC890, luftvärn och markradiokullar. Däremot uppstår problem
(utrymmesmässigt och viktmässigt) på JAS 39 C/D där det är tveksamt om
ytterligare ett system kan integreras.
Det
finns fördelar och nackdelar med alla förslag. Det sistnämnda innebär att alla
plattformar (förutom JAS 39 C/D) kan användas för internationella och
nationella insatser. Endast ett begränsat antal Link16-utrustningar behöver
köpas gissningsvis 30.
Nackdelen är att det är ett något mer komplicerat förslag.
Den
fråga man kan ställa sig är klokheten i beslutet att bygga om de kvarvarande
äldre JAS 39 A/B (som idag har en fungerande äldre svensk datalänk) till JAS 39
C/D om det inte är så att nödvändig utrustning i form av radio och datalänkar
är beställd. JAS 39 A/B skall vara avvecklad 2011.
Självklart
är det viktigt med en ”ensad vagnspark” ur ett drift och underhållsperspektiv,
men om nödvändig utrustning saknas så är den operativa effekten av systemet begränsad.
ASC
890-PROBLEMATIKEN
Försvarsminister Sten
Tolgfors gav 25/2 2009 i riksdagen följande svar gav riksdagen på en skriftlig
fråga från Allan Widman: ”Det är av stor vikt att påpeka att förmåga till
datastridsledning mellan flygplan av C/D-version finns i dag, och att
datastridsledning även kommer att vara möjlig från ledningsflyggrupp ASC 890
före utgången av året.”
Det
känns oerhört bekymmersamt att Försvarsmaktens flygande stridsledningscentral
med Link 16, ASC890, inte erhållit nödvändiga godkännanden (framförallt ur
ett IT-säkerhetsperspektiv).
Systemet
saknar i allt väsentligt säkerhetsmekanismer mellan materiel med svensk
sekretess (radar) och Link 16-utrustningen. En ”ombyggnad” av ASC890 måste därför genomföras innan
beslut om användning kan ges.
Det
måste ses som ett stort misslyckande för ÖB att inte kunna leverera angiven
förmåga som Sverige anmält som resurs till EU styrkeregister från 2010-01-01.
SYSTEMSAMORDNING
Det
är alltid lätt att vara efterklok, men med en fungerande systemsamordning på
högsta försvarsmaktsnivå hade man kunnat undvika en mängd felaktiga
inriktningar och beslut.
Försök
till systemsamordning har visserligen skett genom den Integrerade Materiel
Ledningens försorg. Tyvärr fokuserades mer på en ”bortre framtid” och gemensam
ledningscentral och mindre på ”här och nu”.
Att
kraftfullt återupprätta funktioner för systemsamordning på Högkvarteret och att
lägga en beställning till FMV för att svara för den tekniska samordningen måste
vara en av Försvarsmaktens enskilt viktigaste åtgärder under 2010.
De
underlag som Försvarsmakten lämnar till regering som underlag för
regleringsbrev och försvarspropositioner måste vara kvalitetssäkrade. Med
brister i planering och systemsamordning riskerar regering och riksdag att
erhålla undermåliga underlag vilket kan rendera i felaktiga beslut om
försvarets långsiktiga inriktning …
”Dagens problem beror på
gårdagens lösningar.
Morgondagens problem kommer
att bero på dagens beslut”
Det är ni som är
försvarspolitiker som avgör vilken inriktning Försvarsmakten till ”syvende og
sidst” skall ha.
Vänligen
Peter
Neppelberg