Saab – nedlagd, nedlagdare, nedlagdast?

Få företag har lagts ner så många gånger som Saab. På senare tid har vi dessutom sett en ökning i nedläggningsbeskedsfrekvensen. Beskedet haglar och ständigt uppenbarar sig ett nytt halmstrå att klamra sig fast vid.

I fallet Saab har GM valt ett synnerligen grymt sätt att förhandla med presumtiva köpare på. Man gör det via medierna och för att sätt press och pumpa upp buden kastar man ut nya meddelanden om att nu lägger vi ner – igen. Det är, för att uttrycka det milt, inte ett särskilt vanligt förfarande när man förhandlar en affär och det måste vara oerhört plågsamt för de Saabanställda att hela tiden kastas mellan hopp och förtvivlan.

I morse debatterades Saabs överlevnad i P1 Morgon. Det liberala perspektivet gavs av Fredrik Segerfeldt, medan Jonas Thunberg, ledarskribent på Flamman var rösten från vänster.

Den senare hävde mot debattens slut ur sig att det var ”bra” att högerns syn på Saab kom fram så tydligt i debatten. Detta eftersom Segerfeldt hade förklarat att företag som inte går bra förstås måste få gå omkull. Thunberg tolkade triumferande detta som bevis på en illasinnad törst att se företag dö och människor förlora jobben.

Det är för jäkla märkligt. Liberaler och borgerliga i allmänhet har oftast det gemensamt att de verkligen inte vill se företag dö. Tvärtom brukar det faktiskt vara högerns paradgren att önska bättre villkor för företagare. Det brukar vänstermänniskor bua ut med emfas då detta är att liera sig med kapitalet och utsugarna.

Men plötsligt, när ett företag står på ruinens brant, då står plötsligt vänstern där och gråter – och beskyller högern för att vilja döda utsugarna. Jag finner det något förvirrande.

I ljuset av hur hårt GM förhandlar nu blir det nu mer – inte mindre – begripligt att regeringen och Maud Olofsson satte hårt mot hårt när biljätten i februari förra året – nästintill försökte mjölka svenska skattebetalare på pengar för att täcka kostnaderna för en eventuell avveckling. Oavsett hur det till slut går för Saab (och jag vågar lova att såväl höger- som vänsterfolk alla önskar att det går bra) så kan vi nog vara ganska nöjda med att ha sluppit den utsugningen. Om Saab nu ska läggas ned är knappast någon, inte ens de – ähm – ”Saabanställda”, som blir lyckligare av att Sverige betalar notan för nedläggningen.

P.S. Både GM och Spyker är vuxna grabbar och kan säkert förhandla om en affär utan att Maud Olofsson barnvaktar dem. D.S.