Skandal i riksdagen

Vad ska vi egentligen med en obemannad flygfarkost (TUAV) till? Nej, den stryker vi. TUAV var en av de snabb klipp som regeringens genomförandegrupp gjorde på Anders Borgs begäran om slakt av försvarets materielanslag.

Men så gjorde sig verkligheten i Afghanistan sig påmind. Nu bara måste Sverige ha TUAV – och det kan jag instämma i.

I dag fastställer riksdagen regeringens budget för 2010. I den del som gäller utgiftsområde 6 begärde regeringen följande:

”Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att regeringen under 2010 får besluta om anskaffning…taktisk obemannad flygfarkost (TUAV)”.

Begäran bifölls av riksdagen.

Regeringen ska alltså fatta beslutet 2010, men beslutet är i realiteten redan fattat.

Genomförandegruppens beslut har lett till ett förlorat år. Nu är det så bråttom att FMV inte bara har valt snabbspåret med en riktad upphandling (alltså inte i konkurrens), utan dessutom hade FMV redan innan upphandlingen stängts bestämt sig för inköp av systemet Shadow 200B.

Kanske hade det varit bättre att leasa? Kanske fanns det andra köpalternativ?

Det får vi aldrig veta. Men FMV borde ha tagit reda på det. I stället för ett väl genomlyst beslutsunderlag för regeringen att ta ställning till nästa år är det rimligt att redan nu begära en genomlysning av processen.

Man kan kalla för en skandal, men det verkligt skandalösa med TUAV-affären är att försvarspolitiken sköts på ett sådant sätt att det i onödan uppstår behov av ”snabbspår”.