Per Gudmundson
Av 180 dokumenterade attacker utförda av vänsterextremister har bara tre lett till åtal, visar Göteborgs-Postens granskande artikelserie om vänsterextrem kriminalitet i Västsverige (1, 2, 3, GPTV).
GP konstaterar att det polisiära utredningsarbetet brister. ”Ingen ser till mönstret, det systematiska i denna organiserade
brottslighet. Inte ens statistik är möjlig att ta fram med hjälp av
polisens register.”
Utredningarna är heller inte enkla att driva. ”De som begår de här brotten är i stor utsträckning politiskt motiverade
personer. Det gör att vi har svårare att få information än när det
gäller vanlig grov brottslighet”, säger länspolismästare Klas Friberg.
Men det finns säkerligen också en annan anledning. Inte sällan visar samhället förståelse för unga vänsterextremister, därför att de antas ha ett ”gott syfte” med sin brottslighet. Våldsverkarnas akademikerföräldrar ser ibland romantiserande på de egna barnens ”engagemang”, och slätar över de rent totalitära tendenser som uppvisas.
Att det finns offer tycks man vilja blunda för. Det gör lyckligtvis inte GP, som berättar ”att aktioner även riktats
mot fel personer, grannar till högerextremister har fått sina fönster
inslagna, anhöriga har fått sina tillhörigheter vandaliserade, yngre
syskon och föräldrar har av misstag utsatts för brott.”
Göteborgs-Posten gör rätt, och fler tidningar borde följa efter. Extremvänsterns våld måste granskas hårdare.