Det nya bruna

Klimatdebattören Pär Holmgrens uttalande i Korseld, omskrivet på ledarplats häromdagen, utgör tillsammans med ett par andra än mer uppseendeväckande exempel grund för en debattartikel i Expressen idag, av Mattias Svensson.

Ekologi har blivit det nya bruna, skriver han och konstaterar också – helt riktigt – att repressiva och odemokratiska metoder aldrig har fungerat.

”Med debattörer som Francis och Holmgren tas resonemangen ett steg längre, från drömmar om individens underordning och statlig planering till ogenerad vurm för diktaturen och dess metoder. Ekologi har blivit det nya bruna.?

De allra flesta som engagerar sig för ett bättre klimat är inte ett dugg intresserade av diktatur eller planekonomi. Men frågan har dessvärre kapats av alarmister vars tonläge och sätt att tackla frågan inte tycks medge annat.??

Yvonne Hirdman har ett kapitel i antologin ”Culture and crisisÒ (Witoszek/ Trägårdh, 2002) som på ett utmärkt sätt redogör för hur tal om kriser haft en inneboende logik att undertrycka kritik och skapa förtröstan till starka ledare:?”Med sina medicinska (och religiösa) konnotationer betecknade ’krisen’ en akut situation. Akuta situationer kräver radikala botemedel. Det fanns ingen tid att slå sig ner och överväga alternativa möjligheter när ’båten håller på att sjunka’ eller ’patienten är på väg att dö’. Det krävde att man omedelbart tog kontroll, eller satte sin tillit till en befälhavare, någon med ’sakkunskap’.” (min översättning)?

Så talar Pär Holmgren i dag om att vi står inför ”en lika stor utmaning som ett tredje världskrig” och därför inte hinner ”hålla på och käbbla”.??Men diktaturens metoder har aldrig fungerat. Den centralt planerade ekonomin skapade aldrig det utlovade välståndet, bara elände och miljöförstöring. Kinas ettbarnspolitik har inte minskat befolkningen, men väl skapat obalans mellan antalet kvinnor och män.”

Pär Holmgrens uttalande, och miljöminister Carlgrens reaktion på det, ser du i höstens sista avsnitt av Korseld.