Men om vi vill starta en skola i kommunal regi då?

Idag skriver jag en stump om Sundbyberg, där Socialdemokraterna testar nya grepp för att öka engagemanget i politiken. Det är i allra högsta grad berömvärt och piggt.

Något som känns mindre piggt är den s-märkta reflexen att så långt det är möjligt låta bli att förändra sin politik, men samtidigt få det att låta som om man gjort det. Förnyelse som syns mer i ord än i handling. Så talar Mona Sahlin mer om frihet än vi hört Socialdemokratiska partiledare göra på mycket länge, samtidigt som graden av frihetlighet i den faktiska politiken kanske inte klättrat så rysligt många snäpp.

Ett exempel på sådan förnyelsejakt hittar jag hos Nathalie Sundesten Landin, trea på primärvalslistan och bloggare. Hon förklarar i en bloggpost att hon inte är emot friskolor, men vill ha hjälp och inspel för att knäcka en knepig nöt. Hon skriver:

Om jag och min vän vill starta en skola, så vet vi ju att vi kan försöka genom att starta en friskola. Men om vi vill starta en skola i kommunal regi – hur gör vi då? Som svar vill jag inte ha motfrågan Varför inte en friskola?

Ja, hur? Och varför stanna vid det här problemet?! Vi kan ju för all del fortsätta i samma anda och ställa frågor som:

Om jag vill starta ett statligt bolag, hur gör jag då?

Om jag vill planera marknadsekonomin lite, hur ska jag då göra?

Jag ska inte raljera, men nog är det ganska (s)ymptomatiskt? Man känner sig nödd och tvungen att ”inte vara emot” friskolorna eftersom de helt enkelt är populära. Och vänder sig då efter nya och kluriga sätt att klä den gamla politiken i ny förpackning.

Problemet med det här krumbuktandet är att det är onödigt. Om man vill driva skolor i kommunal regi söker man anställning på en sådan skola. Eller göra som Nathalie Sundesten Landin – ställer upp i val.