Inte till varje tänkbart pris

Inför sin Nobelvisit i Oslo tackade Barack Obama nej till flera evenemang. Bland annat avstod han från att gå på en hyllningskonsert till sig själv och en utställning om – sig själv. Norska PR-experter irriterades och kallade presidentens drag osmart.

Den bedömningen ger jag inte mycket för. Snarare var det smart av Obama att inte slå så hårt på den egna trumman i Oslo. Det sista han behöver är satirer som skriver sig själva. Samtidigt som han ökar truppstyrkan i Afghanistan med 30 000 man måste han hantera ett ­vikande stöd hemma.

Redan detta går att göra satir på. Fredsprisvinnaren som skickar iväg soldater i krig är ett tacksamt ämne, men om något är ­osmart är det snarare att utse Obama till fredspristagare.

Obama har heller inte krattat manegen för sig själv särskilt väl. Visst talade han redan i valrörelsen om att skicka fler trupper till Afghanistan, men han utlovade även ett slut på kriget. Helhets­intrycket som den vältalige kandidaten sände ut gav krigsmotståndarna hopp – så mycket hopp att de nu anser sig svikna.

I sitt tal i Oslo i dag bad Obama om omvärldens hjälp. Han förklarade att USA inte kan agera ­eller säkra freden i världen på egen hand. Det är förmodligen inte ofta som en fredspristagare ber om hjälp med ett pågående krig, men så lever vi också i en tid då krig inte är vad de en gång var.

”Krigen har blivit krig inom ­nationer”, sade Obama. Sammanhanget var de globala konflikternas utveckling generellt, men han kunde lika gärna ha talat om ­Afghanistan specifikt. För Obama för sannerligen inte krig mot ett land, han för krig mot al-Qaida och talibanerna och den kampen pågår både i Afghanistan och runt gränsen till Pakistan.

Presidenten sammanfattade också ett enkelt, men ack så sant svar till sina kritiker:

”Tron att fred är eftersträvansvärd räcker sällan.”

Så är det. Afghanistans befolkning är inte hjälpt av en fjärran pacifism. Inte när våld och förtryck hotar dem på nära håll. Världen behövs här, i skepnad av såväl militärt som civilt stöd. Det verkligt stora sveket hade varit om Obama hade böjt sig för den krigströtta hemmaopinionen och lämnat Afghanistan åt sitt öde.

Det var överlag ett klarsynt tal som levererades i Oslo, helt i linje med de beslut som Obama har fattat angående Afghanistan.

”Krig som sådant är aldrig ärorikt, vi får aldrig påstå det”, sade han. Han nämnde också Martin Luther King och bekände sig till dennes ickevåldstradition, men följde genast upp med på­pekandet att hur rätt ickevåld än är, så kommer saken i ett annat läge när man bär ansvar för ett land. Man måste ”se världen som den här”, förklarade han.

Ett klokt tal, vars kontenta kan sammanfattas på följande sätt:

Jodå. Det är verkligen fred vi vill ha.

Men inte till varje tänkbart pris. Inte ens ett Nobelpris.