Om en mejlskörd och Göran Persson

– Är det de jobben vi vill ha? (…) Nej, har vi alltid sagt från arbetarrörelsens sida. Vi ska ha bra betalt, vi ska göra svåra saker.

Orden är Göran Perssons och när han yttrade dem var han fortfarande statsminister. Det var på Norra Bantorget, på första maj 2006. Några andetag tidigare hade han sågat oppositionens ”pigavdrag” längs med fotknölarna. Några månader senare förlorade både han och Socialdemokraterna makten och avdraget för hushållsnära tjänster blev sedermera verklighet.

Häromdagen skrev jag en text om att det så kallade husavdraget har blivit populärt. Texten föranledde en ganska rejäl mejlskörd. De flesta av brevskrivarna har varit i huvudsak nöjda med texten. Så när på en sak: att jag kallar städning för ett ”okvalificerat yrke”. Några exempel:

”Javisst kan städning låta sig göras av vem som helst. Lika väl som vi kan låta vem som helst måla vårt hus eller serva vår bil. Jag vet inte hur det ser ut hemma hos dig eller på din arbetsplats. Men antagligen finns det olika material och vissa saker man är extra rädd om. Trägolv, målade ytor, glas, antika möbler kräver alla olika behandling och vård för att inte förstöras.”

”Du skriver: Visst är städning ett okvalificerat yrke…….. Detta upprepas allför ofta vilket gör att de personer som arbetar som städare nedvärderas. Det är inte sant att det är ett okvalificerat yrke. För att utföra det måste Du vara bra på logistik, förstå vilka lämpliga hjälpmedel du skall använda för att det skall bli bra.”

”Jag måste protestera mot din beskrivning av städyrket. Sedan ett halvår tillbaka har jag kunnat unna mig att anlita en städfirma en gång i månaden (tack vare rotavdraget! som pensionär hör jag sannerligen inte till de högavlönade). Efter att i 45 år ha städat hemma själv, kan jag konstatera att städa det har jag aldrig kunnat. När städfirman har varit här lyser, glittrar och glimmar hemmet som aldrig förr. Allt doftar rent. Mitt råd: Anlita ett proffs åtminstone en gång, och du kommer också att utbrista: Och jag som trodde att jag kunde städa.”

Alla brevskrivarna reagerar för att de ser något nedvärderande i termen ”okvalificerade yrken”. En brevskrivare drar den negativa tolkningen till sin spets:

”för mig betyder det något negativt, något dåligt, en uppgift utförd på ett icke professionellt sätt, ett helt enkelt dåligt utfört arbete av någon dilettant. I så fall finns det bara okvalificerade yrken. Det vimlar av dåligt utförda arbeten. Det vet alla som har varit med i livets olika skeden. Detta allt från städning, rörarbeten, elarbeten, sociala beslut, polisutredningar, domstolsbeslut och till hjärnoperationer.”

Jag håller inte alls med. En advokat eller elektriker skulle kunna få jobb som städare. Men en städare kan inte få deras anställningar, lika lite som de kan byta med varandra. Det är skillnaden. Dock finns det förstås inga kvalifikationer i världen som kan hindra såväl advokaten som elektrikern från att vara klåpare i sina yrken ändå. Men kvalificerade är de.

Okvalificerat yrke är inget nedsättande begrepp. Varför skulle man ens läsa in antaganden om utförandet av uppgiften redan i yrkesbeskrivningen? Det låter bakvänt. Naturligtvis kräver alla uppgifter kunskaper och ett gott handlag – som flera av avsändarna påpekar. Men när det gäller okvalificerade yrken är detta kunskaper du kan inhämta relativt snabbt när du får en sådan anställning. Därav namnet.

En brevskrivare som även han finner ordet negativt ser helst att vi kringgår termen:

”Ett mer korrekt konstaterande är väl att vissa yrken har yrkesutbildningar, andra krävs det legitimation för att få utföra och andra, som städarbeten, går att få trots att man inte vet ett dugg om hur ett bra städarbete går till.”

Jovisst. Det är ett korrekt konstaterande. Men är det inte bara ett väldigt omständligt sätt att säga ”okvalificerade yrken”? Lite som att städning döps om till lokalvård?

Alla yrken avkräver den anställde professionalitet. Så varför beskriva just okvalificerade yrken med ”brasklappar” som bedyrar professionaliteten? Att utföra sitt arbete väl och professionellt bör väl ändå vara en utgångspunkt för alla – oavsett yrken? Det är ju därför uppgifterna ens existerar som betalda jobb.

Man kan förstås tänka sig scenarier där vi med politisk ansträngning lyfter städarbetets status genom att börja kräva längre utbildningar och andra kvalifikationer. Då blir det ett kvalificerat yrke. Men, det vore olyckligt. Arbetsmarknaden måste ha bredd och idag är det snarare ett problem att det finns så få okvalificerade yrken att tillgå.

– Vi ska ha bra betalt, vi ska göra svåra saker, sade Göran Persson och avfärdade de hushållsnära tjänsterna. Även nu vill Socialdemokraterna riva upp rot-avdraget. Det är väl naturligt, med tanke på att Perssons och Socialdemokratins projekt är utjämning.

Men, de förblindas av sina pig-prefix och ser inte de hushållsnära tjänsternas värde. Varje sådan tjänst blir för dem bara en minuspost i den stora budgetbalans som kallas det klasslösa samhället. Problemet med synsättet är att det saknar insikt om människors olikhet, rörlighet, rörighet. Att vi alla, vid ett eller annat tillfälle, är utan kvalifikationer men ändå i behov av jobb. Jobb som behöver utföras. Jobb som är viktiga och värdefulla – även om de är okvalificerade.

Vi behöver mångfalden i utbud. Vi kan inte ha bara en kategori yrken.