Sanna Rayman
Assar Lindbeck resonerar på dagens DN Debatt om problemet med insiders och outsiders på arbetsmarknaden och ger en del goda råd till regeringen när det gäller att mota arbetslösheten. Han skriver:
”Utbildning och yrkesträning är en okontroversiell metod att uppnå detta. Sänkta ingångslöner för nyanställda, exempelvis yrkesoerfarna ungdomar, är en mer kontroversiell men troligen viktigare metod att öka möjligheterna för outsider att få jobb. Ur välfärdssynpunkt måste det vara bättre att en tidigare arbetslös får ett jobb till en lön som ligger klart under dagens insider-löner än att fortsätta att vara arbetslös till en hypotetisk lön som ligger högre.”
Att det är en ”mer kontroversiell” metod kan säkert Centerpartiet vittna om. De brukar regelmässigt få skäll varje gång de luftar sina förslag om exempelvis sänkta ingångslöner för unga
Som Lindbeck skriver så vore det troligen en ”viktigare metod”, men så har vi dessvärre den där ”kontroversiell-faktorn”, som kommer i vägen. Och tills kontroversialiteten släpper kommer bara mindre partier, som inte behöver LO:s välsignelse, våga ifrågasätta om färskingar på arbetsmarknaden verkligen ska ha tiptop-lön från första arbetsdagen.
Lindbeck skriver också om en annan kontroversiell fråga, närmare bestämt trygghetslagstiftningen:
”Inom ramen för denna lagstiftning är det framför allt turordningsreglerna som bidrar till att förstärka gapet mellan insider och outsider. Om man vill minska detta gap vore därför en uppluckring av turordningsreglerna en tänkbar metod. Man skulle exempelvis kunna tillåta fler företag, det vill säga också företag med mer än tio anställda, att undanta ett antal personer från detta regelsystem.”
Även här har Lindbeck helt rätt och man läser meningarna med viss melankoli. För hur rätt han än har så hjälper det dessvärre inte. Vissa politiska knäckfrågor omges av någon sorts märkligt töcken. Alla vet vad som felar, men det är ”kontroversiellt” att rätta felen.