Claes Arvidsson
Hur ska EU få en bättre fungerade Rysslandspolitik? Den frågan ställer forskaren Hiski Haukkala i en rapport från SIEPS. Haukkala konkluderar med fyra policyrekommendationer för att relationen med Ryssland ska utvecklas,
som rapporten, heter From Zero-Sum to Win-Win.
En av punkt är relevant inför morgondagens toppmöte mellan EU och Ukraina.
Haukkala framhåller vikten av att EU åtar sig ett långsiktigt strategiskt åtagande för sina östliga grannar och att EU måste hålla alla utvecklingsmöjligheter öppna. Möjligheten till medlemskap är inte någon garanti för att reformer, men däremot utgör den stimulans för utveckling som i riktning mot demokrati, marknad och rättsstat.
Inför toppmötet i Kiev har det svenska ordförandeskapet försökt att få till stånd ett erkännande från EU:s sida om att Ukraina har en europeisk identitet. Sannolikt blir det dock inte så. Länder som Tyskland och Frankrike kyler ned möjligheterna för att förverkliga Ukrainas vilja att bli erkänt som ett europeiskt land.
En annan sak som egentligen borde vara en enkel sak är frågan om viseringsfrihet. Dit är det lång väg. Men jag kan inte förstå varför EU inte kan tala om för Ukraina vilka krav som ska uppfyllas.
Länder som Ukraina och Georgien är inte på länge mogna för medlemskap och därför menar Haukkala att det inte ”kostar” något att visa en inbjudande attityd.