Sanna Rayman
– Jag väntar på min andel efter att ha bidragit med en raketdriven granat till operationen, berättar frånskilda piratinvesteraren Sahra Ibrahim, 22 år, för Reuters i ett reportage som jag fascinerat läser.
Sahra Ibrahim står alltså i kö i staden Haradheere, 400 kilometer från Mogadishu och operationen hon talar om var kapandet av ett spanskt skepp, ute för att fiska tonfisk. Hennes investering – granaten – var underhåll som hon fått av sin ex-make och hon är nöjd med utdelningen:
– Jag har tjänat 75 000 dollar på 38 dagar sedan jag gick med i ”företaget”.
Företaget i fråga är den lukrativa piratverksamheten utanför Somalias kust, som går så bra att en sorts börs har startats i den före detta fiskebyn. Börsen har öppet 24 timmar om dygnet och är närområdets ojämförligt viktigaste ekonomiska centrum.
– Andelarna är öppna för alla och alla kan delta – antingen personligen till sjöss eller från land genom att bidra med pengar, vapen eller användbart material. Vi har gjort piratverksamheten till en gemensam aktivitet, säger den före detta piraten Mohammed.
Det är en förbluffande artikel. Man får nästan intrycket att det handlar om kooperativa förskolor eller nåt.
– Piratrelaterade affärer har blivit den mest lönsamma ekonomiska aktiviteten i trakten och som lokalinvånare är vi beroende dem, säger Mohamed Adam, med titeln stadens biträdande säkerhetschef. Han berättar att distriktet får procent på varje lösensumma från kapade skepp som släpps. Pengarna går till infrastruktur, sjukhus och skolor.
Administrationen i Mogadishu har inget som helst inflytande i Haradheere – och inte på så många andra håll i Somalia heller. Däremot har en hel del internationella insatser gjorts för att mota de somaliska piraterna i grind. Bara häromdagen röstade Europaparlamentet igenom en resolution som innebär att Operation Atalanta även fortsättningsvis ska bidra med sjöfartsskydd utanför Somalia.
Parlamentet anser att operationen har varit ”en framgång”, men noterar samtidigt att botemedlet inte finns ute till havs. Det är nog en alldeles korrekt iakttagelse.
Så länge piratverksamheten utgör Haradheeres främsta, eller rentav enda, lönsamma aktivitet kommer piraterna knappast lägga ner. Ex-piraten Mohammed framhåller snarast att insatserna mot piraterna innebär ännu större förtjänster. Piraterna tar större risker nu och lösensummorna har ökat från två-tre miljoner dollar till fyra på några månader.
– Låt anti-piratflottorna fortsätta sitt sökande efter oss, säger han. Vi oroar oss inte. Vårt motto för jobbet är ”do or die”.
I pressmeddelandet som följde på Europaparlamentets beslut nyligen konstaterar ledamöterna att:
Ett svagt förhållningssätt gentemot de somaliska piraternas krav riskerar, om de nödvändiga tvångsåtgärderna inte genomförs, att motverka sitt syfte.
Jovars. Det verkar ju så. Men kanske kan vi lita på att även piraternas finansvärld har en Bernie Madoff som lär ut läxor om det här med huruvida brott lönar sig och om snabba pengar verkligen finns.
De där läxorna förefaller ju vara en regel, snarare än ett undantag.
Libanon fick sin egen Madoffskandal nyss i alla fall…