Djurskyddsmyndigheten är inte saknad

Efter grisskandalen hörs här och var kritik mot regeringens beslut att lägga ned djurskyddsmyndigheten. Till exempel har Vänsterpartiets Jens Holm varit ute och hojtat i såväl Expressen som SVT:s Debatt (1/12). Men då kan det vara värt att minnas att djurskyddsmyndigheten framför allt var en ideologifabrik befolkad av aktivister.

Som Skansen-Akvariets Jonas Wahlström påpekade i en debattartikel i SvD (11/2/07) var myndigheten ofta ute och cyklade i djurskyddsfrågan. Han exemplifierade med en historia om djurskyddsmyndighetens kampanj mot Akvariets sällsynta krokodiler:

Med tiden skärptes kraven för att hålla krokodiler i svenska djurparker. Och det visade sig då att mina krokodilers bassäng på Skansen-Akvariet var 14 kvadratmeter för liten. Dock råkade landytan vara 14 kvadratmeter större än vad som krävdes. Krokodilerna, som vid det här laget blivit fullvuxna djur (2,4 m långa) tillbringar största delen av sin tid på land eftersom de inte har några fiender, som de måste gömma sig för.

Detta kände Jordbruksverket väl till och accepterade det eftersom krokodilerna uppenbart trivdes förträffligt. Sen kom DM in i bilden. Och man högg direkt på mina krokodiler och krävde att de skulle bort om inte simbassängen byggdes ut. Tyvärr kunde jag inte bygga ut den av praktiska skäl. Och ingen annan svensk djurpark kunde ta hand om dem heller.

Vad återstod då? Avlivning?

– Om man ska vara krass så är döden inget dålig djurskydd, framhöll DM:s jurist (tur att den mannen inte jobbar på Socialstyrelsen).

Att djurskyddsmyndigheten försvann var sannolikt ingen stor förlust, varken för djuren eller oss andra.