Time out i ansvarslöst land

Hej, du har kommit till Lars Hultströms mobilsvar. Jag har tagit time out med anledning av dagens händelser.

Så lät svaret till medierna från ordföranden för köttböndernas intresseförening Swedish Meat, när hans grishållning uppvisat skrämmande brister.

Sverige har ett problematiskt förhållande till ansvar. Det visas inte minst av vår språkliga uppfinningsrikedom.

År 2002 begåvade oss den socialdemokratiska migrationsministern Jan O Karlsson med pudeln, då han gjorde offentlig avbön för sina dubbla löner och den privata kräftskiva som skattebetalarna fått stå för. Men redan 1995 uppfann Mona Sahlin den politiska företeelsen time out som svar på den massiva kritik hon ådrog sig genom att använda regeringens kontokort för privata utlägg om tiotusentals kronor, låta p-böter gå till kronofogden och inte erlägga dagisavgifter i tid.

Pudeln och time outen har det gemensamt att de bägge oblygt förutsätter att utövaren har en självklar rätt till sin maktställning. En pudel syftar till omedelbar upprättelse och återgång till ämbetet medan en time out gör gällande att en paus från mediernas frågor rehabiliterar personen ifråga. Som om det vore granskningen som var problemet.

Att någon skulle erkänna den egna olämpligheten och därefter ta konsekvenserna förväntas inte. Göran Persson drog den logiska slutsatsen av detta. Efter den tafatta hanteringen av tsunamikatastrofen deklarerade han att han tog sitt ansvar genom att sitta kvar.

Nu sprider sig tydligen denna ansvarskultur. Men räkna inte med att den gäller dig när fogden, försäkringskassan eller farsan ringer. I ett samhälle där medborgarna inte betros med ansvar lär heller inte ansvarsbefrielse kunna beviljas. Time out är möjligt bara där denna maktordning tas för given.

(Ledarsidans
texter har pga tekniska fel inte publicerats på webben som de ska i
dag. Därför läggs de, som här, ut som bloggposter)