PJ Anders Linder
Det kan inte vara särskilt lätt att vara näringsminister Maud Olofsson i dag.
Det är struligt med Vattenfall. Det är struligt med Saab, och opinionsmätningarna visar dystra resultat. Mycket tid över till partiledning kan hon knappast få i dessa dagar.
Trots allt detta vågar Centerpartiet sticka ut hakan och lägga fram såväl ett attraktivt idébudskap om företagande och frihet som konkreta förslag för att idéerna ska bli verklighet. På både Brännpunkt och DN Debatt ljöd i går budskapen om sänkt skatt på arbete och en smidigare -arbetsmarknad. Det är helt rätt väg att gå!
Vad som nu krävs är att regeringskamraterna, och då talar jag framför allt om Moderaterna, visar att Maud Olofsson inte bara är en ropande röst i öknen. Alliansen bör ta Olofssons och Centerpartiets idéer och prioriteringar inför valet på allvar och göra delar av dem till en integrerad del av hela alliansregeringens politiska budskap.
Klart att det inte går att vinna valet på två tekniska idéer som jobbskatteavdrag IV och budgetbalans. Klart att det behövs idéer om hur vi får en starkare företagsamhet där framtidens jobb och välstånd kan skapas!
I den bästa av alla världar skulle Maud Olofsson inte sitta fastlåst i att som näringsminister tvingas hantera svårforcerade och komplicerade frågor kring Vattenfall, Saab och så vidare.
I den bästa av alla världar skulle hon vara minister utan portfölj i ett inre kabinett och kunna koncentrera sig på det övergripande.
En av erfarenheterna för en borgerlig regering efter valet 2010 bör bli att motstå frestelsen att ge just partiledarna för de mindre partierna chefskapet i tunga departement. Där fastnar de alltför lätt i hantering, i stället för att kunna ägna sig åt politik.
(Ledarsidans
texter har pga tekniska fel inte publicerats på webben som de ska i
dag. Därför läggs de, som här, ut som bloggposter)