Replik: Ostrategiskt agerande av Tolgfors

Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen och försvarsminister Sten Tolgfors inte fått fram någon försvarsindustriell strategi under mandatperioden, skriver KD:s näringspolitiske talesman Mikael Oscarsson apropå Claes Arvidssons ledare den 24/11

Den högteknologiska delen av försvarsindustrin har lett till många betydelsefulla framgångar inom den civila industrin. Inom vissa segment är Sverige världsledande. Framförallt är vår försvarsindustri en del av vår försvars- och säkerhetspolitik.

Denna industri har i dag 30 000 anställda, om man räknar med underleverantörer och tjänsteleverantörer är det 100 000 anställda.

Varje försvarsindustri som planerar att utveckla nya vapen eller annan utrustning anpassad för försvaret måste ha goda utsikter att få det egna landet som referenskund. Annars är produkten död. Inget annat land köper. Så enkelt är det.

Inom försvarsindustrin är det inte konkurrens på lika villkor. De framgångsrika företagen har nästan undantagslöst fått stöd i olika former från hemlandet, som sett ett värde i att få fram utrustning som i första hand har anpassats till det egna försvaret och i andra hand har blivit exportframgångar och gett en rad följdaffärer.

I många fall har den privatägda svenska försvarsindustrin, sedan den fått order på hemmaplan, nått exportframgångar som i skatteintäkter och royalties lyckats ge staten tillbaka alla utvecklingskostnader och mer därtill. Tydliga exempel på detta är Stridsfordon 90 som har sålts till fem länder i olika versioner medan 42 länder har köpt de svenska bandvagnarna.

I debatten om försvarsindustrin under hösten har det påståtts att Sverige satsar mycket mer på försvaret och materielanskaffning än våra grannländer, exempelvis Norge. Så är inte fallet. Omräknat till kronor per person investerar Sverige varje år 945 kronor i försvarsmateriel och Norge 2484 kronor vilket är 260% mer per person än Sverige. Sverige lägger 1,5 procent av sin BNP på försvaret att jämföras med Norges 1,9 procent (NATO kräver 2 procent) och Finlands 2 procent.

Ett flexibelt och modernt försvar kräver en försvarsindustriell kompetens inom landet. Det ger vår säkerhetspolitik en trovärdighet som knappast kan vidmakthållas om försvarsindustrin avvecklas. Det är vad som kommer att ske om vi fortsätter att ”köpa från hyllan” och inte sjösätter en försvarsindustriell strategi värd namnet.

Mikael Oscarsson

Riksdagsledamot (KD) och näringspolitisk talesperson