Johan Wennström
Avslöjandet om de gruvligt vanvårdade grisarna på en gård i närheten av Flen är så beklämmande. De har enligt Ekot levt i förfärliga förhållanden, i smutsiga och trånga bås, utan halm på golvet. Det har till och med varit så illa att grisarna börjat äta på varandra. Så får det bara inte hålla på.
Upptäckten gjordes av en aktivistgrupp, Djurrättsalliansen, som har granskat en rad gårdar. På alldeles för många platser är det dåligt. Att aktivisterna har gjort sin undersökning är väsentligen bra. Vi behöver veta mer om hur det ser ut där djur lever i förvaring. Fel ska dras fram i ljuset. Men det ska inte hymlas med vad Djurrättsalliansen är för något. Den företräder extremism.
Medlemmarna protesterar högljutt utanför butiker som handlar med päls. På sin hemsida skriver gruppen att restauranger som serverar gåslever ”får räkna med demonstrationer”. Och den sympatiserar öppet med ytterlighetsrörelsen Djurens befrielsefront, vars maskerade och ibland våldsamma medlemmar till exempel bryter sig in på Karolinska Institutet för att försöka hindra medicinska experiment på djur. Att Djurrättsalliansen uttalar sitt moraliska stöd för sådant är röjande.
Djur är inte människor. De har inte rättigheter som vi, varför många av djurrättsrörelsens aktioner inte kan legitimeras. Men människor, inte minst bönder, har en skyldighet att inte plåga och begå övergrepp på djur, att se till att de ändå har det bra. Den skyldigheten har man, av de obehagliga bilderna på grisarnas skador att döma, struntat i på gården i Flen.
Hur ett samhälle behandlar sina djur säger i allmänhet mycket om det samhället. Därför värmer det att reaktionen på vanvården på gården har varit så kraftig, också från jordbruksministern. Det naturliga nu är att se till att djurskyddet alltid efterlevs.