Det goda flummet? Skulle inte tro det

I dagens Expressen har Johannes Forssberg skrivit en märklig ledare om ”det goda skolflummet”. Han varnar för Jan Björklunds förtjusning i den kinesiska skolan: ”där finns inget eget arbete, inget elevinflytande och ingen föreställning om att skolan är till för att dana självständiga personer”. Jag vet nu inte mycket om Kinas skola, och är i allmänhet kritisk till mycket i det kinesiska samhället, men instinktivt känner jag att en hel del av det det här, det låter ganska bra.

Föreställningen om att skolan inte primärt ska handla om kunskapsförmedling, utan om att dana människor och sörja för deras lycka och personliga utveckling, bidrar till att förklara varför skolan i Sverige ser ut som den gör.

Det är bättre nu än förr, när elever i vissa skolor på 1970-talet skulle ”utvecklas” genom att sitta och gapa i munnen på varandra (se Göran Häggs bok Välfärdsåren). Men fortfarande präglas undervisningen av ett starkt socialt inslag. Det är inte helt positivt, eftersom det riktiga lärandet hamnar mer i bakgrunden.

Detta slags tänkande om skolan har, som jag nyligen skrev på ledarsidan, dessutom inspirerats av DDR-systemet.

Det goda flummet? Jag skulle inte tro det.