Lurad genom grönvanskning?

I gårdagens Agenda möttes Maria Wetterstrand i powerdress light och statssekreterare Ola Alterå (C) kostymerad i något som fick honom att se ut som kusinen från landet. Ingen kunde tro hon att kommer från en annan politisk planet.

Därför kändes det uppfriskande när jag i ett pressmeddelande från Miljötidningen läste att Jordens vänner har släppt en ny rapport om greenwash. Äntligen, tänkte jag, ska man inom miljörörelsen ta ett rejält nappatag med Miljöpartiet och andra kärnkraftsavvecklare.

Men nej, rapporten handlar inte om Miljöpartiets bristande täckning för sin politiska marknadsföring utan om hur företag använder sig av miljöargument.

Men vad är det här om inte politisk grönvaskning:

– Det är grönt att lägga ned ren kärnkraft.

– Vattenfall ska inte äga koldriva energianläggningar i Tyskland – även om någon annan kommer att driva dem och kanske på ett mindre klimatframåtsyftande sätt.

– Miljöpartiet är mot att Tyskland ökar sin import av gas från Ryssland via Nord Stream (som också jag är emot men av säkerhetspolitiska skäl).

Hur Tyskland ska lösa sina energibehov blir därför en gåta. För naturligtvis är Wetterstrand och Eriksson mot en omprövning av det tyska beslutet om att avveckla kärnkraften. Kanske tänker man inte längre än till Sveriges gränser?

Kanske är det Tyskland som välfärdsstat och industrination som ska avvecklas?

Skattesubventionerade snurror är en lösning bara om man svävar på små gröna moln – och det är Miljöpartiets arv från det förflutna som anti-etablissemangsparti.

Nu är näbbskorna borta och Maria Wetterstrand och Peter Eriksson stylade för att slå an i storstäderna, men stil är en sak och innehåll en annan. När det gäller miljön är politiken fortfarande rotat i sektens sätt att se på verkligheten – långt bort från den problemlösande attityd som kännetecknar Alliansen.

Trots Ola Alterås kostym.