Valet av Malmström bevisar ingen genushysteri

Man kan fnittra över den hovsamhet med vilken många, framför allt, liberala ledarsidor beskrev Cecilia Malmström dagen efter utnämnandet av henne. Det var en beundran man sällan ser på ledarsidor. Vi har ju en förmåga att hitta felen, snarare än ”rätten”.

Men frånsett att denna eniga kör kan te sig lite larvig så är Malmström likafullt kompetent för posten och det kan ingen ta ifrån henne.

Men det görs en del försök. I Expressen i går påstod Pär Ström att bakom utnämningen av Cecilia Malmström lurar ett mansförtryck. Sin post har Malmström fått först efter att manliga konkurrenter sållats bort.

Det är oklart hur han vet detta. Förvisso har det hörts rop på att det ”måste bli en kvinna”. Rop som även denna ledarsida har kritiserat. Men hade de ropen verkligen hade utslagsgivande påverkan på regeringens val?

Pär Ström anför bland annat Dala-Demokratens ledarsida som bevis, men jag måste säga att jag är tveksam till tanken att Göran Greider et al har stort inflytande i Rosenbad. I själva verket vet varken Pär Ström eller någon annan vilka meriter och bevekelsegrunder som låg bakom valet. Han skriver om Carl Bildt, som förvisso har längre erfarenhet internationellt. Men passar han som kommissionär? Det är också en fråga att ställa sig.

I dagens Expressen skriver Gustav Almestad en utmärkt kommentar till Ströms artikel. Almestad sätter ganska exakt fingret på var det går snett när Pär Ström analyserar ”genushysterin”. Han är helt enkelt inkonsekvent.

”Pär Ströms debattartikel är märklig. Kompetens ska styra och kön inte spela någon roll, hävdar han envist, samtidigt som hela hans utspel faktiskt bygger på att han inte alls är blind för kön. Hade det verkligen varit helt oväsentligt om det blir varannan dam eller herre på denna post borde han aldrig ha reagerat. ?

Sannolikheten att det blir samma kön tre gånger i rad är trots allt ganska hög, fråga bara alla de män som råkat bli valda tre efter varandra. Skulle kritik av tre manliga kommissionärer på raken välkomnas av Pär Ström, eller skulle det bara hånas som orealistiskt försök att fördela 50/50 efter kön? Tämligen välgrundat kan man gissa på det senare, eftersom Ström faktiskt hånar sådan strävan i samma debattartikel.?

Tre män i rad vore alltså något som helt skulle gå under Pär Ströms radar medan tre kvinnor automatiskt är social ingenjörskonst. Sådan är antifeminismen, trots bedyrandet att kompetens går före kön sticker det alltid i ögonen när kvinnor ibland råkar bli fler.”

Detta är i sanning antifeministernas problem i ett nötskal. I ena stunden hånar de feminister, i andra stunden ekar de deras argument. Jag blir inte klok på vilket som gäller.

I Pär Ströms artikel finns en maskulinism som går hand i hand med ett antal feministiska riktningar. Han anlägger en strukturell analys med vidhängande millimeterrättvise-krav om jämn fördelning mellan könen. Samtidigt säger han sig vilja ha en sann och könsneutral jämställdhet där sådant som kompetens sätts främst.

Om det senare önskemålet verkligen är vad Ström eftersträvar, så är utnämningen av Cecilia Malmström ett mycket dåligt bevis på att landet styrs av ”genushysteri”.