Ledarbloggen
Per Gudmundson
Per Gudmundson
Profeten Muhammeds liv ska bli film, rapporterar
SvD:s kultursidor. Barrie Osborne, som producerat
Matrix och Sagan om Ringen, vill
tillsammans med Qatari Media Company ”bygga kulturella broar och
undervisa människor om den sanna meningen med
islam”.
Vilket är lovvärt, förstås. Men
problematiskt. Som gammal filmvetarstudent ådrar man sig att ett
liknande filmprojekt genomfördes på
sjuttiotalet.
Mohammed –
härföraren hette mastodontfilmen med
svensk premiär 1977 som den syrisk-amerikanske producenten
och regissören Moustapha Akkad spelade in i samma syfte. Filmprojektet
kantades av en rad svårigheter.
För att inte stöta
sig med religiösa företrädare tog man hjälp av både sunnimuslimska
experter från Al Azhar-universitetet i Kairo samt shiamuslimska diton
från Libanon. Ett av de grundläggande problemen för filmen var att
Muhammed själv inte kunde förekomma vare sig i bild eller ljud, av
religiösa hänsyn. Samma regel gällde för hans hustrur, döttrar och
svärsöner. Filmens stora stjärna, Anthony Quinn, spelade således
profetens farbror Hamza. I de fall profetens repliker behövdes lät man
i filmen dessa vidareförmedlas av antingen Hamza eller andra figurer. I
scener som trots allt krävde Muhammeds närvaro löste filmteamet detta
genom att filma ur Muhammeds synvinkel. Det närmaste man kommer
profeten själv är en bild på hans svärd.
Imponerande
nog lyckades man alltså lösa problemen.
Men
filmprojektet drabbades tidigt av ekonomiska motgångar.
Producenten sökte sig utanför Hollywood, och fann finansiering i
arabvärlden. Av rädsla att filmen skulle uppfattas som hädisk drog sig
dock den marockanska staten ur, varför filminspelningarna slutfördes i
Libyen, där den kommunist-islamistiske diktatorn Muammar Gaddafi kunde
erbjuda rätt mix av sekulära och islamiska förutsättningar. I filmen
staterar den libyska reguljära armén i
krigsscenerna.
Problemen tog dock inte slut
där.
När filmen skulle ha premiär i
USA ockuperade en grupp fundamentalistiska islamister tre
byggnader i Washington, bland annat med kravet att filmen skulle
stoppas. De 12 islamisterna höll
149 personer gisslan, och 2 personer miste livet. Att
Muhammed själv aldrig avbildades i filmen tycktes extremisterna ha
missat.
Det säger sig själv att terrorattacken gav
svåra följder för benägenheten att gå på bio och se filmen. Mohammed –
härföraren blev ingen publiksuccé i USA.
Därmed inte
sagt att filmen blev dålig. Bland annat nominerades den till en
Oscar. Inte minst älskas av den av muslimer – därom vittnar de många klippen ur den på Youtube.
Regissören Moustapha Akkads
kamp mot extrem islamism fick ett extra ironiskt slut i
november 2005. Akkad och hans dotter stod i lobbyn på hotellet Grand
Hyatt i Amman när en självmordsbombare utsänd av al Qaida detonerade,
varvid både dottern och Akkad (samt 7 andra) dog. Dådet hade inget med
filmen att göra.
PS: Det här ett inlägg i ledarbloggens serie med Youtubiana, där vi guidar till de bästa rörliga bilderna på nätet. Tipsa!