FMV ökar spänningen i militärfarsen om Stril

Som en pågående militärfars – Undergången: Ledningssystemets fall – har strilstriden sammanfattats i en bild som säger mer än tusen ord. Tyvärr har det visat sig att det inte var en film utan en såpopera med ständigt nya avsnitt. Och om det ska bli ett lyckligt slut är fortfarande ovisst. Allt kan hända i Högkvarterets underbara värld.

Efter försvarsutskottets agerande i samband med behandlingen av insatspropositionen trodde jag att saken var klar, d v s att Försvarsmakten inte skulle kunna driva lösa-boliner-projektet Gemensam lägescentral i Enköping.

Men icke. Högkvarteret jobbar på som om inget har hänt. Och tyvärr har nu också försvarsminister Sten Tolgfors klivit på vagnen genom att acceptera en tvåstegslösning som i praktiken innebär att steg 2 följer med automatik.

Till kritikerna av projektet har nu FMV sällat sig. I sammanfattning handlar det om totalsågning. Om Tolgfors strategi och FMV:s dom har Peter Neppelberg skrivit ett brev till försvarsministern, ÖB och försvarsutskottet.

SvD:s läsare kan också ta del av det:

Den 7/10 skrev försvarsminister Sten Tolgfors på sin bloggsida under rubriken Regleringsbrevsförändring om gemensam lägescentral (GLC/NOC). Det är tråkigt att konstatera att vår försvarsminister inte är bättre informerad om konsekvenserna, inte bara gällande ekonomi utan även rörande förmåga, av nedläggning av Flygvapnets Stridsledningscentraler till förmån för en etablering av ett ”nytt ledningssystem” kallat GLC/NOC i ENKÖPING.

Än mindre verkar Försvarsdepartementet ha tagit del av FMV:s svar till Försvarsmakten den 28/9 Rapport om systemstöd GLC/NOC där en helt annan inriktning förordas än den Sten Tolgfors redogör för.

Riskerna med GLC/NOC är ur olika aspekter alldeles för höga så FMV föreslår att nuvarande system bibehålls och vidareutvecklas. FMV föreslår i stället att en satsning görs på att skapa en ensad lägesbild på operativ och högre taktisk nivå – GLI.

Gemensam Läges Information var något som HKV delvis saknade vid det beryktade ”helikopterrånet” i Stockholm härförleden.

TOLGFORS STEG 1

Sten Tolgfors skriver att Försvarsmaktens arbete bedrivs i två steg:

”Det första steget, som är myndighetens ansvar att besluta om, innebär att sjö- och luftbevakning, inklusive flygstridsledning koncentreras från fler till färre redan befintliga anläggningar. Detta första steg är inte skapande av en gemensam lägescentral (GLC), utan rationaliseringar inom ramen för nuvarande insatsorganisation för att enligt Försvarsmaktens bedömning nå en bättre kostnadsstruktur och ökad effektivitet.”

Försvarsmakten har alltså gjort en bedömning att ”det finns en ekonomisk vinst att hämta hem”. Den personal som arbetar i Flygvapnets stridsledningssystem har efterfrågat de ekonomiska beräkningarna som ligger till grund för beslutet. Tyvärr har FM valt att inte lämna ut informationen, eller om man är konspiratoriskt lagd, så finns den helt enkelt inte …

I dag har flygvapnet TVÅ stridsledningscentraler i skyddade bergrum samt ett antal fredsuppställda operatörsplatser på F21 och F7 med begränsad verksamhet.

Hästvedaanläggningen står för ca 50 % av ledningen av våra JAS 39 både i incidentberedskap dygnet runt eller den dagtida förbandsövningsverksamheten. Ponera att 1/3 av personalen slutar i försvarsmakten, 1/3 söker nytt jobb inom försvaret och 1/3 flyttar till vidare till en annan stridsledningscentral. Konsekvensen blir att verksamheten måste ställas för två flygande divisioner.

Självklart kan man se det som en ekonomisk vinst med att ha JAS-flygplanen på backen istället för i luften, men det är knappast det som avses med beslutet.

Vad gäller effektivitet så är personaluppfyllnaden i dag nere på ett minimum oavsett om det handlar om luftbevakningsfunktioner dygnet runt eller JAS-stridsledning. Koncentration görs efter ordinarie tjänstetid och över helger så endast EN stril-central som ansvarar för HELA SVERIGE är öppen. Det kan inte bli effektivare än så.

Det stora problemet är att reproduktionen av stril-personal, d v s att ersätta de avgångna officerarna med nyutbildade tar 5 år. Den nya kategorin specialistofficerare kan utbildas snabbare, ca 3 år. Problemet är att de strilofficerarna som är kvar inte kan utbilda samtidigt som dom skall producera stridsledningstid åt våra flygande divisioner. Hela strilsystemet fastnar i en neråtgående spiral som tillslut kollapsar …

TOLGFORS STEG 2

Sten Tolgfors skriver vidare:

”Steg två innebär inrättande av en ny funktion, där det finns osäkerheter, och som kräver särskild uppmärksamhet och beslut.”

Att det finns ”osäkerheter” måste ses som ett understatement av Försvarsministern.

Förhoppningsvis kan FMV Rapport systemstöd GLC/NOC 40748/2009 fånga lite ”särskild uppmärksamhet” redan nu på departementet. Här står följande att läsa i en mycket väl avvägd sammanfattningen:

”De viktigaste slutsatserna som dragits från arbetet är följande:

FMV bedömer att det är en risk att påbörja GLC och NOC utan att FMV fått göra en realiserbarhetsbedömning, baserat på en fastställd målsättning.

Resultatet från Försvarsmaktens målsättningsarbete har för FMV:s del resulterat i minskat fokus på behovet av GLC och NOC och ökat fokus på behovet av gemensam lägesinformation (GLI).”

FMV nämner särskilt ett antal punkter för att komma vidare:

– utöka målsättningsarbete vad avser djup och bredd inom alla arenor innan långsiktiga beslut fattas.

– förankra beslut på bred front.

– dagens driftsatta system vidareutvecklas med ensad produktlinjearkitekturer

– produktion av gemensam lägesinformation (GLI) och ett möjligt koncept för detta.

En särskild punkt att omnämna är att

”Innan Försvarsmaktens kravbild omsätts i planer måste faktorer som funktionella krav, ekonomi, tid och aspekter som IT-säkerhet och systemsäkerhet vara realiserbarhetsbedömda, så att inga oönskade sänkningar i förmåga skapas. Detta måste vara förankrat med FMV.”

Avsaknaden av ingångsvärden från FM saknas i allt väsentligt vilket gör att FMV fått göra stora begränsningar i utredningen. På punkt efter punkt framför FMV risker med projektet GLC/NOC. Vad avser kostnader står följande att läsa:

”De ekonomiska medel som återfinns i materielplanen för utveckling av GLC och NOC var ursprungligen avsedda för utveckling av ”GC2F” och ”Marin infoledning”. FMV har inte genomfört några ekonomiska beräkningar eller uppskattningar i dagsläget i brist på underlag. Först när fastställda målsättningar existerar kan FMV göra preliminära uppskattningar.

Risk: högre kostnader och troliga förflyttningar av medel i tiden.”

DET FINNS BARA EN SLUTSATS

För den utomstående betraktaren förfaller det märkligt att Försvarsmakten:

– På så lösa grunder som ett par ”powerpointbilder” grundade på experiment i det Nätverksbaserade försvaret få starta en utveckling som så i grunden förändrar ledningssystemsarenan.

– Utan trovärdiga ekonomiska och effektivitets vinster ges ett ”carte blanche” att genomföra steg ett, d v s nedläggning av nuvarande stridsledningscentraler.

– Utan fastställda målsättningar och realistiska ekonomiska bedömningar fått ”gehör” i Försvarsdepartement och budgetproposition för a
tt fortsätta arbetet mot steg två.

Det som förhoppningsvis kan ses som glädjande är när Sten Tolgfors skriver:

”När Försvarsmakten är färdig med kostnadsberäkningar och analyser av vad GLC/NOC skall vara till innehåll och funktion kommer frågan att underställas regeringen. Att detta andra steg kräver regeringens godkännande, om Försvarsmakten vill gå vidare med det, är nu förtydligat i regleringsbrev.”

Jag hoppas innerligt att frågan belyses noggrant, inte bara av departementet utan även av försvarsutskottet, innan beslut fattas!

Peter Neppelberg