Fredspris i förskott

Är det möjligt att få Nobels fredspris i förskott? Att döma av den norska Nobelkommitténs val av president Barack Obama till årets pristagare, är svaret ja.

Den Norske Nobelkomite har bestemt at Nobels fredspris for 2009 skal tildeles president Barack Obama for hans ekstraordinære innsats for å styrke internasjonalt diplomati og mellomfolkelig samarbeid. Komiteen har lagt spesiell vekt på Obamas visjon om og arbeid for en verden uten atomvåpen.

Personligen hade jag hellre sett att priset hade gått till kinesiska människorättsaktivister eller varför inte Morgan Tsvangirai. Eller Nato.

Utan tvivel har det hänt något med amerikansk utrikespolitik sedan Barack Obama flyttade in i Vita huset. Det är en ny stil, en större vilja att jobba tillsammans med andra (även om president Bushs unilateralism alltid överdrevs av hans motståndare) och omprövning som gäller.

I en rad uppmärksammade tal har Obama bjudit in till sökande efter gemensamma lösningar med fi. Inte minst viktigt är att han sökt att överbrygga klyftan mellan USA och den muslimska världen, utan att för den skull lägga sig platt.

Nobelkommittén betonar att det är ovanligt att en person så till den grad som president Obama fångat världens uppmärksamhet och tänt ett hopp bland världens folk om en bättre framtid. Och så är det förstås.

Problemet med valet av pristagare är att det på sitt sätt också är en sammanfattning av Obamas utrikespolitik så långt. Det är ett fredspris i förskott.

Visst måste det kännas bra att ha fredspriset med sig i bagaget. Det förstärker den goda bilden av USA som är Barack Obama. Men när det gäller de hårda nötterna, som till exempel Iran, betyder fredspriset dessvärre inte mycket för att de ska knäckas. Sannolikt inte heller för Europas bristande vilja att dela bördor, till exempel i Afghanistan. Men hoppas kan man ju alltid.

Barack Obama har skapat skyhöga förväntningar.

Än så länge saknas resultaten.