Det här med niqab på jobbet

Med anledning av den senaste veckans niqab-diskussion har de båda lärarfacken gått ut och uttryckt en önskan om ett gemensamt regelverk. I nuläget ser det lite olika ut på olika utbildningar, vilket såväl Metta Fjelkner på Lärarnas Riksförbund som Eva-Lis Sirén på Lärarförbundet anser är problematiskt.

Jo, det ser olika ut på olika utbildningar. I Stockholms stad vill man förbjuda niqab på barnskötarutbildningen. På universitetet i samma stad läser två bärarinnor av niqab för tillfället till lärare, utan att det talas om förbud.

Utbildningsminister Jan Björklund håller inte med lärarförbunden, utan menar i Ekot att det är en trixig balansgång mellan detaljstyrning och möjlighet för lärare och skolor att själva bedöma från situation till situation. Jag är böjd att hålla med honom.

Det är å ena sidan helt sant att kommunikation är en bärande del av pedagogisk verksamhet och fullt förståeligt om Stockholms stad vill markera detta. Men å den andra – är det en komplett omöjlighet för den i debatten aktuella Alia Khalifa att få jobb som slöjbärande barnskötare?

Nej, det tror jag inte. Det finns friskolor och likaledes fria förskole- och dagisverksamheter där sannolikt skulle vara meriterande – och där också föräldrarna skulle uppskatta hennes val att täcka huvud och ansikte utomhus och inför män.

Detta kan man tycka olika saker om. Själv är jag måttligt förtjust. Ur mitt perspektiv är slöjans symbolik uppenbart förtryckande och ojämställd.

Varje utbildnings- och karriärval är en risk. Det kan gå snett, fel och käpprätt. Ibland på grund av arbetsmarknaden, ibland för att man helt enkelt gjorde fel val. Det är efter – inte före – genomförd utbildning som skarpt läge inträder. Det gäller alla, niqab eller ej. Så ser det ut för Alia Khalifa och så ser det ut för många andra. Vad Khalifa dessutom måste räkna med är ett tuffare läge på arbetsmarknaden.

Khalifa har själv medgivit att det vore illa om hon bar slöja hela tiden inför barnen, till exempel av kommunikativa och pedagogiska skäl. Då bör hon också vara medveten om att vissa arbetsgivare mycket väl kan tänkas efterfråga samma grad av kommunikationsförmåga också gentemot barnens föräldrar. Det är alls ingen orimlig kravspecifikation. Om Khalifa är villig att acceptera detta kan hon gott få genomgå sin utbildning.

Men om hon redan filar på nästa debattartikel, där hon kräver sin klädsels tillträde till samtliga barnskötarjobb – då har vi ett problem. En arbetsgivare måste ha rätt att ställa krav på sina anställda när det gäller klädsel relaterad till yrkesutövandet.