Näringslingo för kreativitetens skull

Hon pratade fort och ivrigt som hon alltid gör, Maud Olofsson. Hon sade produkt, tjänst, sälja och bli lönsam. Sen kan hon ha andats lite, jag är osäker. Sen sade hon innovation, sektor, bokföring, inkubation, tillväxt, ledarskap och näringar. Hon pratade om finansieringsbehov och affärsutveckling och om mäklarfunktioner och arbetsorganisation.

Jag tänkte att om den där kultureliten Göran Hägglund brukar mucka gräl med var här hade den förmodligen exploderat eller gått härifrån. Lyckligtvis var det inte en överdrivet välbesökt presskonferens jag var på vid lunchtid. Och de journalister som till äventyrs satt där och hatade varje näringslivsord som kom över näringsministerns läppar kommer säkert få kreativ nytta av de obehagskänslor Olofsson kan ha framkallat med sitt näringslingo.

Lena Adelsohn Liljeroth tog till orda och det kändes nästan som att hon försökte släta över lite och förekomma kritiken. Kulturministern förklarade att när vi talar om detta är det många som frågar sig ”Jaha, måste kulturen bli nyttig nu?” eller ”Har inte kulturen ett värde i sig?”.

Och det är klart att den har, svarade hon sig själv och påtalade att kulturen både bär samhället och utgör ett kitt mellan människor. Vad det handlar om, menade Adelsohn Liljeroth, är att ge de kreativa näringarna bättre överlevnadskunskaper. Eftersom vi ju alla vet att skapandet ofta tar – och måste få ta – tid.

Överlevnadskunskaperna kommer i form av en satsning om 60 miljoner, som avsätts för de kommande tre åren för att, kort sammanfattat, stärka kulturens affärssinne. Mycket låter bra. Inslagen av entreprenörskap ska stärkas i konstnärsutbildningarna. Man främjar en utveckling av inkubationssystem liknande det som redan finns i andra sektorer mellan företag och högskolor. Nätverkande och samverkan ska uppmuntras, bland annat genom ”mäklare” som kopplar ihop små kulturföretag med potentiella kunder.

Utöver det ska den kreativa sektorn, som faktiskt sysselsätter uppemot 10 procent av befolkningen, studeras bättre framöver – finansieringsbehoven ska studeras och statistiken förbättras.

Det är på det hela taget ganska bra grejer, förutsatt att Olofsson verkligen sätter fart på pengarna och låter dem jobba. Blir hennes ordrikedom bara verklighet kan satsningen definitivt bli fruktbar. För ja, det behövs mer av detta i kultursektorn, och nej, det betyder inte att all kultur måste bli überlönsam exportvara eller att varje konstnär måste bli entreprenöriell ut i fingerspetsarna.

Snarare handlar det om att ta tillvara lite fler av alla missade chanser. Så uppfattar jag det i alla fall när jag tänker bort allt lingo som i ärlighetens namn ger även mig lite allergiska reaktioner. När Olofsson talar om de där ”mäklarna” ser jag snarare någon sorts agenter framför mig. Spindlar i nätet med god koll. På samma sätt som det finns agenter som servar skådespelare och deras uppdragsgivare kan det finnas mäklare som kopplar samman textilkonstnären här och möbeldesignern där med eventuella kunder.

Rätt genomfört innebär mer affärssinne i kultursektorn totalt att konstnären eller kreatören får mer tid åt det han eller hon kan bäst.

Det brukar vara en bra ordning.

UPPDATERING

Tobias Nielsén på Kulturekonomi kommenterar också satsningen.