Sanna Rayman
Den tveklöst största besvikelsen under Alliansregeringens mandatperiod, FRA-lagen, börjar idag behandlas i Försvarsutskottet. Eller snarare, regeringens ändringsförslag ska behandlas.
Det finns inte ord för hur trött jag är på den här frågan. Man skulle nästan kunna säga att FRA-lagen har tagit död på en portion av mitt politiska intresse. Eller åtminstone min entusiasm. Och faktum är att jag misstänker att det gäller fler.
Ta en titt på Knuff idag och på antalet länkar till dagens FRA-artikel i DN. Ett tiotal. Att jämföra med i skrivande stund 44 länkar till Anna Ankas klokskaper… Jodå. Fler än jag är urtrötta på FRA. Fler än jag känner snart sagt ingenting annat än en djupt känd och besviken suck.
Visst, många har fått eller fick ett nyuppvaknat politiskt intresse av FRA-lagsdebaclet förra sommaren och det ska inte föraktas. Men ändå. Jag skulle tro att den starkaste känslan just nu är suck, stön och åter suck. Problemen med lagen som beskrivs i artikeln i DN är ju på intet sätt nya. Faktum är att ingenting i den här debatten har varit nytt sen, tja, sen den började. Och väldigt få argument verkar ta skruv.
Så det vi kan göra nu är väl i stort sett att invänta ett argument modell tyngre: resultatet av en prövning i Europadomstolen.
Sade jag suck, förresten? Tar det igen, för säkerhets skull: Suck.