Inget försvar för Reinfeldt

Jag läste regeringsförklaringen.
Sedan läste jag den igen för att hitta avsnittet om det svenska försvaret. Till
sist förstod jag att Fredrik Reinfeldt inte hade något mer att säga än att ”Sverige
kommer att förstärka sin förmåga att medverka i fred- och
stabilitetsoperationer i olika delar av världen”.

Det är i alla fall inget vanligt hycklande utan klarspråk om försvarets inriktning. Det är långt-bort-i-stan som
gäller.

Jag läser också ett
pressmeddelande från Officersförbundets ordförande Lars Fresker. Det inte någon
direkt kommentar till regeringsförklaringen, men indirekt träffar den försvarspolitiken
där den är som svagast.

Så här skriver Fresker:

Svenska
medier och politiker, var är ni? Just nu pågår de största sammanlagda ryska
militärövningarna i vårt närområde på tio år.

Övningarna består
av två delar Zapad (väst) och Ladoga. De hålls intill Finska gränsen, i
Vitryssland samt i Kaliningrad och på Östersjön. Övningarna innehåller både
landstignings- och luftlandsättningsmoment, enligt ryska nyhetsbyrån Ria
Novosti. Enligt samma källa övas uppemot 12 500 soldater från Ryssland och
Vitryssland.

Samtidigt som vi
måste vara försiktiga med att för snabbt ringa i alarmklockan borde en sådan här
storövning åtminstone få oss att höja något på ögonbrynen. Den är en tydlig
manifestation av grannlandet Rysslands nya strävan att återta en mer aktiv roll
på världsscenen. Men övningarnas start har nämnts endast av ett fåtal
tidningar.

Våra medlemmar,
Sveriges officerare och soldater, åker gärna på internationella uppdrag. Men
samtidigt vill Officersförbundet varna för att den nu förda försvarspolitiken
inte bygger ett sammanhållet system. Visbykorvetterna som ska tas i drift
senare i år har ett bristfälligt försvar mot luftangrepp eftersom luftvärnsrobotar
sparats in. Det är något som gör dem sårbara både nationellt och
internationellt. Våra Jas-flygplan saknar ett sammanhållet system för vad
flygplanen ska skjuta med vid eventuell insats. Våra arméförband har inte övat
i större enheter på många år.

Ointresset för övningarna
speglar ett övergripande svenskt ointresse för att analysera förändringar i omvärldsutvecklingen
och låta säkerhetspolitiken påverkas därav.

Våra medlemmar
riskerar att drabbas av följderna av att försvarets uppgifter och resurser inte
är i balans. Och om inte försvars- och säkerhetspolitiken förs högre upp på
dagordningen och analyseras utifrån omvärldens krav och risker – istället utifrån
vilken hotbild som budgeten tillåter – riskerar även Sveriges säkerhet att
urholkas.