Borgerlig oenighet rödgrön räddning

”Heller ti år med mensen enn fire år med Jensen”. Så
lät det från käcka vänsterungdomar under den norska valrörelsen. Det är inte
precis Mensa-nivå, men tillräckligt många valde bort fire år med Jensen för att
regeringen Stoltenberg skulle få förnyat förtroende.

Arbeiderpartiets egen Askeladd gjorde ett kanonval och går
stärkt till de överläggningarna på Soria Moria med koalitionskamraterna
Sosialistisk Venstre och Senterpartiet om regeringsprogrammet.

Stø kurs – Gro Harlems favoritbegrepp – är den viktigaste
förklaringen till varför det bara nästan blev regeringsskifte. Å ena sidan står
Norge står starkt ekonomiskt och, å andra sidan, utgjorde de borgerliga inget
tryggt regeringsalternativ. Rättare sagt, såsom frågan rattades fanns det inte
något alternativ till det rödgröna.

Det är dock inte säkert att Stoltenberg, Halvorsen och
Navarsete får en lugn överfart till valet 2013. Ett skäl till varför man
samsats så bra är ju att flera ”Öresundsbrofrågor” har skjutits på framtiden.

”Vi fikk juling”, konstaterade förlustdrabbade Venstres
förre partiledare Odd Einar Dørum. Väljarna straffade det parti som var mest
mot regeringssamarbete med Fremskrittspartiet och belönade Høyre för att öppnat
för bildandet av en borgerlig fyrpartiregering.

Nu har de fyra åtskilligt att fundera över. Trots att Erna
Solberg verkar ha pånyttfötts måste Høyre våga fråga om hon verkligen är rätt
person att ta upp konkurrensen med Siv Jensen. För Jensen handlar det om att
skapa en bättre jordmån för samarbete genom att fortsätta partiets
normaliseringsprocess. Lite bättre humör skulle inte heller skada.

För Venstre och Kristelig Folkeparti väntar den plågsamma
processen att bestämma sig för på vilken sida blockgränsen man vill hör hemma.

Med omvalet av Stoltenberg bekräftas bilden av Norge som
Annerledeslandet. Mona Sahlin säger sig inspireras av de norska kamraterna. Det
verkar dock inte gälla det fyraåriga moratorium för skattehöjningar som
Stoltenberg har utfärdat.