Sanna Rayman
Systembolagets VD Magdalena Gerger skriver idag på DN Debatt att hon tänker ställa till med ”gårdsförsäljning”. Via nätet. Med uthämtning på Systembolaget. En lite speciell definition av begreppet kan tyckas.
För att inte monopolet ska hotas väljer man med andra ord att nådigast bifalla önskemålen om att komma åt småproducenternas varor på andra sätt än att hinka dem på plats.
Detta ska alltså förstås som nån sorts kompromiss mellan olika viljor? Man nästan hör den bakomliggande sucken. Typ, ”Pust, om kunderna nu prompt vill ha viner och likörer från de där små tramsaktörerna så får vi väl se till att ta in flaskorna dårå!”
Endast ett företag med ett långvarigt monopol bakom sig kan komma undan med dylik självtillräcklighet.
Gerger skriver vidare att ”Det kan tyckas oproblematiskt att den som besöker en svensk gårdsproducent skulle ha möjlighet att direkt köpa med sig några flaskor, på samma sätt som den som besöker en fransk, tysk eller spansk vingård.”
Och jo, det kan tyckas så. Men, förklarar hon, ”Gårdsförsäljning i Sverige skulle till exempel inte vara förenlig med EG-rättens regler om icke-diskriminering av utländska producenter menade utredningen. Därmed skulle en av de EG-rättsliga förutsättningarna för det svenska detaljhandelsmonopolet ryckas undan..”
Ett av argumenten som brukar framhållas när monopolets vara eller icke vara diskuteras är det fantastiska sortimentet. Ändå är det just intressanta småaktörer som de nu aktuella gårdarna som Systembolaget ofta förfördelar framför stora vinhus. Först när man ställs inför en debatt som indirekt hotar monopolet blir det aktuellt att öppna för gårdarna – och då via webben.
Storstilat, verkligen.
Det kan tyckas oproblematiskt, skrev Gerger. Ja, och tänk! För mig tycks det fortfarande så.