Jan Myrdal glömmer Kambodja

Jan Myrdal antyder i dagens Expressen att han känner sig förföljd av svenska staten genom Levande Historia och dess kampanjfilm om Mao-glasögonen, de som låter svenska kommunister se lycka och glädje på Kambodjas risfält. Myrdal skriver bland annat:

”Med verktyg hämtade från en enklaste och mest obildat populistiska tv-reklam söker myndigheten Levande Historia nu till exempel gestalta mig som bilden av en motkaraktär. I Tyskland för sextio år sedan kallades en sådan för ”der Gegentypus”, en intellektuell att förakta och, i den mån staten med denna film får verkan, publikt oskadliggöra.”

Visst kan man ha synpunkter på att en offentlig myndighet så tydligt kritiserar en enskild intellektuell som Jan Myrdal, medlem av en svensk delegation som 1978 fick besöka Kambodja och som vid hemkomsten till Sverige förteg svälten, nöden och dödandet. Men nog blir det lite underligt när Myrdal, i ett alldeles för högt tonläge, nu själv skriver i ärendet i Expressen.

Han tar upp Nazityskland, men inte alls exemplet Kambodja där människor kunde avrättas bara för att de hade glasögon och möjligen var intellektuella. Som potentiellt bildade personer sågs de som folkfiender till den nya millenariska bondenationen.

Varför glömmer Myrdal det här? Tycker han inte att det är värt att nämna i en debatt som ytterst handlar om hur han själv och några andra svenskar förhöll sig till just Kambodja? Eller är det ytterligare någonting som Mao-brillorna skymmer, mer än trettio år senare?