Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av Per Gudmundsons ledare i dagens tidning vill vi påminna om att det är just SvD som mer än någon annan nyhetsförmedlare har anklagat SJ för att inte åtgärda den svarta vidareförsäljningen av billiga biljetter. Denna artikel är ett exempel på varför SJ ”tydligen upplever vidareförsäljningen av de enstaka billiga biljetter som säljs” som ett problem.

Vad tågresandet i stort beträffar kan vi dra två helt odiskutabla slutsatser. För det första ökar resandet, förra året med cirka tio procent, och för det andra sjunker snittpriset på SJs biljetter. Den trenden är direkt förknippad med det flexibla biljettsystemet, och kan jämföras med den hundraprocentiga ökningen mellan 1985 och 1995 och den femtioprocentiga ökningen mellan 1995 och 2005. Prissättningen är därmed ytterst vettig såtillvida att den sänkt snittpriserna, ökat resandet och låtit SJ gå från konkurshotat till vinstmaskin, med miljardinvesteringar ibland annat nya snabbtåg, upprustning av de gamla snabbtågen och renovering av InterCity-tågen som följd.

De billiga biljetterna är inte rabatterade. Rabatter finns för studenter, ungdomar och pensionärer. De billiga biljetterna är ett alternativ för den som kan planera sin resa i god tid och de biljetter som auktioneras ut på Tradera är biljetter som tidigare inte såldes alls. Påståendet att vidareförsäljningen är ett tecken på att prissystemet inte fungerar är märkligt. Alla som bevistat en rockkonsert eller en fotbollsmatch vet att vidareförsäljning alltid sker när efterfrågan överstiger tillgången, och att de som vidaresäljer gärna bidrar till att minska tillgången ytterligare genom att hamstra biljetter som sedan säljs vidare för, som SvD påpekat, ibland så mycket som fyra gånger inköpspriset.

Om ID-kontrollen – som inte skiljer sig från vad som gäller på exempelvis svenska inrikesflyg – utgör ett ”omvänt incitament” återstår därmed att se.

Dag Rosander
Presschef SJ AB

Arkiv

Fler bloggar