Uppsala och Göteborg: Det brinner på grund av rosenröda drömmar

Ligister krossade rutor, kastade sten på polisen och anlade bränder i

Uppsala i helgen, och vandaliseringen fortsatte under natten mellan måndag

och tisdag. Upsala Nya Tidning (1/9) berättar om Jenny Lundvall, som skulle

ta bilen till jobbet men bara hittade ett utbränt vrak på parkeringen.

Ungdomsgängen som ligger bakom har säkert fått inspiration från Göteborg,

där det har varit oroligt i ett par veckor. Bilar har brunnit och brandmän

har mötts med stenkastning. I helgen trappades det upp när en brandbil under

utryckning fick en femkilos sten genom vindrutan. Det var ett under att

ingen dog.

Kommunals ordförande Ylva Thörn har all anledning att vara rasande å sina

medlemmars vägnar, och man kan bara undra varför justititeministern ligger

så lågt. Låt vara att den praktiska problemlösningen måste skötas på plats,

men det behövs glasklara politiska signaler från högsta ort om att det som

sker är fullständigt oacceptabelt.

Härjandet sker främst i områden där många redan har det besvärligt,

ekonomiskt och socialt, och staten måste visa att man inte sviker sin

uppgift. Det är precis lika viktigt att hävda lag och ordning i slitna

förorter som i välskötta medelklasskvarter. Små grupper av ligister ska

aldrig få chans att sätta skötsamma familjer i skräck.

Heder åt polisinspektören Roger Hellström som talar självkritiskt klarspråk

(UNT 31/8) om att polisen har varit för osynlig och utlovar bättring. Ingen

är vunnet med att man sticker huvudet i sanden.

Verklighetsflykt är annars en paradgren i svensk politik och en viktig

förklaring till eländet.

Ett rosenrött tankespår följer linjen ”hårda tag löser inga problem”.

Jo, det gör de. Om polisen sätter in vad resurser som krävs för att stoppa

förstörelsen och gripa förövarna så att de kan dömas och straffas, så löses

det akuta problemet. Det blir lugnt. Ungdomarna får besked om att det kan

stå en dyrt att vandalisera. Deras grannar och offer får besked om att de

har statsmaktens stöd.

Men, som Roger Hellström är inne på: när alltsammans har bedarrat för den

här gången måste polisen stanna kvar och bidra till långsiktig trygghet.

Men hårda tag löser inte alla problem. Utanförskap ger ingen legitimitet åt

brott. Men om många unga står utanför samhället ökar förstås risken för att

det begås dumheter och möjligheterna för gäng att rekrytera. Bästa vaccinet?

Kunskaper och jobb.

Rosenröd dröm nummer två är att allt går bra för eleverna om skolan är

snäll. I realiteten har det inneburit att man alltför ofta sett mellan

fingrarna när barn inte lär sig eller uppför sig illa. I from förhoppning om

högskola för alla har man teoretiserat gymnasiet till den grad att en

tredjedel av eleverna slås ut.

Dröm tre handlar om en arbetsmarknad där alla har maximal trygghet och bra

betalt från första dagen. Verkligheten, däremot, är att trygghetslagar, höga

ingångslöner och brist på lärlingsprogram smäller dörren i ansiktet på många

unga.

Och så dröm nummer fyra: Att det där med stabila familjer är gammaldags och

överspelat, och att kommunal personal kan ta hand om ungdomars fostran minst

lika bra. Skulle inte tro det.