Per Gudmundson
Som påpekas på Newsmill i dag är det socialdemokratiska pratet om partiets förnyelse inte trovärdigt. Det är inte trovärdigt på riksnivå, där Sahlin ju går till val tillsammans med Lars Ohly, och det är inte ens trovärdigt lokalt där de så kallade förnyarna är verksamma.
För alla de socialdemokrater som hoppats på en pånyttfödd socialdemokrati måste detta vara en besvikelse.
Den socialliberale ekonomen Andreas Bergh resonerar på sin blogg omkring hur en besviken socialdemokrat med förnyarambitioner bäst kan använda sin röst för att driva på partiet framåt. Svaret är inte det givna. Bergh listar tre argument – tunga argument dessutom – att rösta på Alliansen.
1. Socialdemokraterna förtjänar inte att vinna, därför att ingen förnyelse skett. Ännu ett förlustval kommer att tvinga fram ytterligare ansträngningar till förnyelse i partiet.
2. Sahlin vill ha Ohly som minister. Ytterligare en mandatperiod av förändringsarbete ger partiet en bättre chans att hitta ett regeringsalternativ utan gamla kommunister.
3. Med fler röster kan Alliansen bilda ännu en majoritetsregering, vilket minskar inflytandet från ett eventuellt nytt parti i riksdagen.
Bergh skriver:
”Socialdemokratiska förnyare, som naturligtvis hoppats att
tiden i opposition skulle leda till modernisering, politisk omprövning
och framgångsrik come-back (typ New labour), kan inte rimligen tycka
att Mona Sahlin och hennes pliktskyldigt ihopsydda vänstersamarbete är
värd att vinna nästa val.
Så varför skulle de rösta på denna sorgliga variant av socialdemokrati?”