Pysselsättning har aldrig varit lösningen

I opposition var Alliansen ihärdiga kritiker av hur den socialdemokratiska regeringen gömde undan de arbetslösa, genom att sätta dem i omotiverade utbildningar eller låta dem sväljas av pysselsättningsprogram hos Ams.

”Det finns inom socialdemokratin en övertro på Ams-maskinen och dess för­måga”, hette det till exempel 2006 i Alliansens programskrift En politik för arbete och trygghet. Man kritiserade den sittande regeringens förslag till så kallade plusjobb i synnerhet för att det var ”nästan helt ­inriktat på offentlig sektor”. Man menade i stället att det var ”avgörande för svensk ekonomi och för långsiktig sysselsättning att sysselsättningen i första hand ökar i det privata näringslivet”.

I regeringsställning låter det annorlunda. När den borgerliga regeringen ­presenterade höstbudgetens nyheter på arbetsmarknadsområdet var inriktningen närmast den omvända.

Man föreslår inga plusjobb, men dock att avsätta drygt två miljarder kronor till 40000 platser i vad som kallas Lyftet, en ”ny aktiveringsinsats inom statlig och kommunal verksamhet samt inom vissa ideella organisationer.”

Synen på Ams förmåga har uppenbarligen också förändrats, då man vill lägga ”620 miljoner för 12000 nya platser inom coachning, arbetspraktik och praktisk kompetensutveckling”, samt ”225 mkr för 1000 nya platser i arbetsmarknadsutbildning”.

Paketet innebär vidare 10000 nya komvux­platser, till en kostnad om två miljarder kronor, 10000 nya högskoleplatser, för lika mycket till, samt utbyggd yrkeshögskola. Totalt omfattar satsningarna 8,4 miljarder kronor.

Skillnaden mot då är förstås att hög- har bytts mot lågkonjunktur. Den globala ­ekonomiska krisen har ställt Sverige inför en arbetslöshetsutmaning av enorma mått, vilket kan motivera fler utbildningsplatser och vissa former av ­aktiv arbetsmarknadspolitik.

Det grundläggande problemet ligger dock kvar. Den kritik som Alliansen formulerade i opposition är giltig även i dag. Visst kan de arbetsmarknadspolitiska ­åtgärderna försvaras. Men ”en förutsättning är emellertid att det i botten finns en dynamisk arbetsmarknad med jobb att söka”, som man skrev 2006.

Kommande vecka lär regeringen presen­tera fler brottstycken ur höstbudgeten. ­Krisen, och det faktum att det bara är ett år kvar till nästa riksdagsval, ökar sannolikheten att regeringens förslag kommer att vara förvirrande lika de gamla socialdemokratiska, med åtgärds­paket och pysselsättning.

Men bara det kommer aldrig att räcka. Sverige behöver en politik som hjälper det privata näringslivet att skapa långsiktiga riktiga jobb. Det var giltigt i opposition, och det är giltigt nu.