Ledarbloggen
Per Gudmundson
Per Gudmundson
Statsvetaren Henrik Oscarssons blogg blir allt mer oundgänglig för den som försöker förstå resultaten i olika opinionsmätningar. Vad betydde egentligen siffrorna i helgens Sifo?
Oscarsson menar att det vore bra om journalister redovisade tydligare om de felmarginaler som mätningarna är behäftade med. Om Sd påstås få 4,2 procent och Kd 4,7 procent i en mätning, betyder det inte nödvändigtvis just det.
”Tack vare den sköna statistiska inferensteorin kan vi
veta väldigt säkert hur säkra vi kan vara att ett parti verkligen fått
en högre skattning är fyra procent. Nittiofemprocentiga
konfidensintervall för skattningen av SDs procentuella löper exempelvis
mellan 3,3 och 5,1 procent (vid antagande om obundna slumpmässiga
urval). Vid upprepade urvalsförfaranden skulle detta konfidensintervall
omsluta den sanna andelen SD-väljare i nittiofem fall av hundra.
Sannolikheten
för att SDs 4,2 procent är högre än magiska fyra procent är 66 procent.
Sannolikheten att i en urvalsundersökning erhålla en skattning om 4,2
procent trots att den sanna populationsskattningen för SD är lägre än fyra procent är 33 procent.
Att
vara sextiosex procent säker på att SD verkligen över spärren räcker
inte i vetenskapliga sammanhang. Den så kallade gentlemen’s agreement i
surveysammanhang är att det krävs nittiofem procent för att belägga. SD
hade i undersökningen behövt ha något mer än 4,7 procent för att en
vetenskaplig tidskrift hade köpt slutsatsen att ”SD är över spärren”.
Kristdemokraterna
fick 4,7 procent i Sifon igår. Med vetenskapliga krav (95 procents
signifikansnivå) kan inte heller denna skattning konstateras vara högre
än 4 procent. Men här är vi betydligt mer säkra. Sannolikheten för att
KDs 4,7 är större än 4 procent är nämligen 94 procent.”
Alltså: Kd är säkert över spärren, precis som de varit under hela mandatperioden, medan Sd kanske är över.