Replik från Per Gahrton

SvD anser sig ha funnit att jag talar med dubbel tunga eftersom jag, likt praktiskt taget alla andra, inklusive SvD, fördömt Sveriges Tel Aviv-ambassadörs offenliga ursäkt för Donald Boströms Aftonbladet-artikel om påstådd israelisk handel med palestinska organ, men i samband med Mohammed-karikatyrerna häromåret tyckte att Danmarks statsminister borde ha ”kritiserat” dessa.

Mohammed-karikatyrerna var ett uppenbart led i en motbjudande antiarabisk och antimuslimsk kampanj där Jyllands-Posten har spelat en central roll som hetsare. Boströms artikel har ingenting med antisemitism att göra utan var ett försök till undersökande journalistik, som hade journalistiska svagheter, vilket jag påtalade på Newsmill redan i onsdags, bl a för att artikeln inte diskuterade varför de palestinier som tror på israeliska organstölder inte låter opartisk medicinsk expertis undersöka om organ saknas eller inte i kroppar som återlevereras av israeliska militärer.

Icke desto mindre bör statsmakten inte kommentera den fria debatten varför mitt ordval ”kritisera” var felaktigt i fallet Fogh-Rasmussen. Mitt konkreta krav på Danmarks statsminister handlade inte heller om kritik utan om att han likt Reinfeldt borde ha tagit emot arabiska ambassadörer och förklarat såväl pressfrihetens principer som landets officiella inställning till rasism. På motsvarade sätt var det förstås rätt av svenska UD att ta emot den israeliske ambassadören på fredagen.

Om det vägs med olika mått handlar det mindre om pressfrihet och mer om att Israel inte drabbas av minsta påföljd för det tjugotal olika sorts bevisade brott mot mänskliga rättigheter som landet enligt Amnesty och Human Rights Watch regelbundet begår mot palestinier (utförligt dokumenterat i min bok Palestinas frihetskamp), medan ett tjugotal andra stater som begått betydligt färre människorättsbrott är föremål för sanktioner från EU.

Per Gahrton