Är det så sjukt i Stockholms landsting?

Stockholms läns landsting omfattar 26 kommuner med totalt 1,9 miljoner invånare. Landstinget drog in 60 miljarder kronor förra året och spenderar tre fjärdedelar på hälso- och sjukvård (inklusive tandvård). 2007 uppgick antalet anställda inom förvaltning och bolag till 45 000.

Kort sagt, det är stort. För stort för att utgöra ett lättstyrt pastorat.

Efter Wallhagers upphandlingsskandal har två granskningar visat på stora brister i rutiner och interna beslutsprocesser. Nu vill landstingsdirektören Mona Boström göra bättring med ett batteri förslag som landstingspolitikerna ska ta ställning till. Som efterrätt till matdebatten serverar hon ett kostråd som ska komplettera landstingets egen personal.

Annars är grundtanken att ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan politiker och tjänstemän ska bli tydligare. Hela förvaltningen ska dessutom sättas på skolbänken för att få bättre kunskaper i förvaltningsrätt och kommunalrätt samt offentlighetsprincipen. Om det också gäller politikerna framgår dessvärre inte.

Är det så sjukt i landstinget, undrar jag varför det är först i kölvattnet på matskandalen som man föreslår allmän uppryckning.

Och förstås, efter alla de märkliga turerna i Sodexoupphandlingen räcker det inte med förslag om bättring, utan också ansvarsutkrävande.