Gür om Gür i Vadstena: ”Jag skulle hellre bli sedd i en burka”

Hallå där, Thomas Gür, kolumnist på SvD:s ledarsida som avporträtteras i den kulturpolitiska operetten Näsflöjten på Vadstena slott och som bevistade premiären i söndags!

Hur känns det att se sig själv på scen?

– Det är smickrande att vara en bifigur i en nyskriven svensk opera. Det är en ovanlig ära. Författaren till librettot har identifierat att jag står för en publicistisk hållning som han uppenbarligen avskyr.

Varför förekommer du i Näsflöjten?

– Ja, inte är det för mina kulturpolitiska ställningstaganden, då jag knappt skriver i sådana frågor. Man har förmodligen bara antagit hur jag tänker utan att ha någonting att bygga på. Jag står inte för det som min rollfigur säger, varken politiskt eller språkligt. Jag tycker inte att ”allt statligt ska bli privat” och jag skulle aldrig kalla konstnärer för ”parasiter”. Det är ett gammalt vänsterproblem att man utgår från färdiga mallar och tror sig veta vad folk tycker.

Känner du alls igen dig i rollfiguren?

– Jag känner inte igen mig politiskt, och det är viktigt i ett verk som i text och handling är politiskt, och inte heller utseendemässigt. Min figur går omkring i dubbelknäppt marinblå klubblazer med blanka mässingsknappar och sidenhalsduk. Jag skulle hellre bli sedd i en burka.

Vem har bäst sångröst, du eller sångaren Andreas E. Olsson som gör dig?

– Andreas har inte bara en mycket bättre sångröst, han är huvudskälet till att min rollfigurs katalogaria blir musikaliskt så lyckad. På premiären i söndags ropade jag da capo!, men det blev tyvärr ingen repris. Likväl var Olsson jämte sopranen Frida Jansson den stora musikaliska behållningen.