Halvdana brandmän

Fler kvinnor måste bli brandmän, rapporterar Ekot att Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap har bestämt. Målet är att fyra av tio brandmän ska vara kvinnor inom fem år. Det vill till att man ligger i, idag är 76 av landets 5200 heltidsanställda brandmän kvinnor. Varför? Jo, tydligen är det få kvinnor söker jobb som brandman.

Då tänker jag att de inte söker detta jobb för att de kanske inte tilltalas av yrket. Men det är ju dumt tänkt av mig, förstås. Jag anlägger helt fel perspektiv. Ty all ojämn könsfördelning är ju att betrakta som ett problem som måste åtgärdas. Alltså ska kvinnor nu fås att söka, oklart hur.

Av Ekots inslag att döma är det ingen som tror att målet kommer att uppnås inom de stipulerade fem åren. Men det spelar ju egentligen ingen roll. Vi har åtminstone sett problemet med den snedfördelade brandmannakåren i vitögat och det är ju strongt av oss. Att erkänna problemet är första steget.

Ja, jag ironiserar. Men ärligt talat. Spelar könsfördelningen inom brandkåren någon som helst roll? Inom polisen är representativitet viktigt, det är bra om kåren speglar medborgarna eftersom man har regelbunden kontakt med dem i allsköns konfliktsituationer etcetera. Men könet på den som släpar mig ur en brinnande byggnad är mig fullständigt egalt. Så länge kvinnan som gör det är stark nog det vill säga.