Exotism som politiskt projekt

I dagens text hittar jag lite av en kontrast i hur Tomas Ledin hyllar medelklassen och Mona Sahlin tvärtom väljer att hylla det kufiga och annorlunda. I mina ögon utesluter inte det ena det andra, därav rubriken som konstaterar att medelklassen kan uppskatta både Ledin i all hans vanlighet och Jackson i hans kufighet.

På Magasinet Neos blogg sätter Peter Santesson-Wilson fingret rakt på vad som är grejen med Sahlins resonemang. Hon har exotism som politiskt projekt. Han skriver:

”Efter Michael Jacksons bortgång fattade socialdemokraternas partiledare pennan och hävde upp en på sitt sätt mycket läsvärd till det onormala, en kärleksförklaring till allt konstigt och avvikande.

När blir normaliteten sedd som det kufiska? När blir likheten betraktad som det annorlunda? Det är i alla fall vad jag vill vara en del i kampen för. Att vi skall kunna säga, med all ärlighet i världen, att han eller hon gillar vi för att hon eller han inte är som mig. Det berikar och upplyfter mig.

Det är fin liten sammanfattning av vad det innebär att göra exotism till politiskt projekt: Värdet i en livsstil minskar ju fler som omfattar den. Det hemtama tappar smak, det fjärran och främmade livar upp. Man ska uppskatta någonting ”för att hon eller han inte är som mig”. Denna kuriösa idé (är det alls möjligt att olikhetsmaximera på samhällsnivå?) ligger snubblande nära självföraktet. Jag ser framför mig en identitetstörstande tonåring som just till sin fasa upptäckt att hennes personlighet inte är skapad ur tomma intet och reagerar med att börja skämmas över sina föräldrar.

(—)

Det som behövs, istället för att bygga tolerans på en naiv föreställning om att vi alla måste börja gilla varandras egenheter, är att försvara idén om det privata som just privat och opolitiskt. (…)

Den hemmets sfär som Göran Hägglund vill upprätta kring det normala vardagslivet, är i praktiken en uppsättning rättigheter som samtidigt kan användas för orgier och dekadent konst. (…)

Höga staket utestänger många slags paternalister på samma gång.??Tänk, att bara få leva sitt vardagsliv ifred. Vi behöver verkligen inte ordna en stor gruppkram och gilla varandra. Det räcker gott att ni ger fan i mig. Vi är nog många som kan lova att gengälda tjänsten.”

Läs hela texten här.