Nu är det kod röd i Rosengård

Ola Rothenborgs artikel i söndagens DN om våldet mot
brandmän i Rosengård är närmast obligatorisk läsning. Inte minst visar
reportaget vilka extrema insatser som numera krävs för att stoppa våldet. Sedan
den 7 maj i år har inga brandmän angripits i stadsdelen Herrgården, men det beror på att
polisen har uppgraderat området till statusen ”särskild händelse”. Denna kod
röd innebär att polisen patrullerar området dygnet runt.

I en annan artikel om Rosengård (3/5) skriver Ola Rothenborg
närmast lyriskt om hur en satsning på några bostäder i Herrgården fick ”livet
att vända” för de boende. Det kommunala
bostadsbolaget MKB har lagt 47 miljoner på att rusta upp sin del av Herrgården.
Sopcontainrar har grävts ner för att inte sättas i brand. Ungdomar har
utbildats till trappvärdar och uppgångarna har målats om efter att de boende
har fått välja färg. Varje färdigt hus har firats med tårta och Pommac till
hyresgärsterna. På så vis har man engagerat de boende själva i upprustningen.
Allt detta fina ställer DN i kontrast mot Magnus Ranstorps dystra rapport från
Rosengård.

Men någonting försvinner mellan raderna i reportaget. De 47
miljonerna har satsats på 300 lägenheter. Det är mycket pengar. Men för att
hyresgästerna ändå inte ska sätta sitt eget område i brand har sopstationerna
fått grävas ner, och hyresgästerna har fått välja färg och äta tårta just för
att förmås att inte vandalisera sina egna hem. ”[A]tt bygga om utan att engagera och skapa delaktighet hos de boende hade varit meningslöst”, säger MKB:s fastighetschef i reportaget. Och det säger ju en del om sakers tillstånd.