Bistånd ifrågasatt

Sedan den 1 juli 2008 (och till 31 december 2011)gäller en ny samarbetsstrategi för Västbanken och Gaza. De övergripande
målen för samarbetet är att främja fredsbyggande och fredsprocessen samt främja
utvecklingen av en demokratisk palestinsk stat och ett demokratiskt palestinskt
statsbyggande.

Det låter ju bra. För bra har det redan tidigare funnits
anledning att misstänka. När jag läser en granskning av det svenska
utvecklingsbiståndet i verkligheten rasar frågetecknen in.

NGO Monitor (Promoting Critical Debate and Accontability of
Human Rights NGOs in the Arab Israeli Conflict) pekar på bristande transparens
som ett problem. Ett annat är att organisationer som Sverige stödjer inte
verkar särkilt fredliga, utan vulgär anti-israeliska och ibland antisemitiska.

NGO Monitor har bett om synpunkter på kritiken har varken
svenska ambassaden i Tel Aviv eller Sida i Stockholm svarat.

Jag skulle också gärna vilja ha svar.

Gunilla Carlsson gör ett gott reformverk för att strama upp
utvecklingsbiståndet bland annat genom att ställa krav på utvärdering. Hur
faller det ut i fråga om Västbanken och Gaza? Uppnås målen? Eller går stödet
till något helt annat? Får vi – och palestinierna – valuta för skattepengarna?

Det är rent av en fråga som Riksrevisionen bör ställa.