Sanna Rayman
När jag passerade trakterna kring riksdagen vid lunchtid hördes som vanligt ropen från en demonstration mot regimen i Teheran och hur den hanterat såväl valet som protesterna mot det. Känslan jag tar med mig därifrån är sorgsen. Idag har Michael Jacksons död konkurrerat ut rapporteringen om demonstrationerna i Iran och redan tidigare i veckan har det hörts allt mer om att protesterna börjar bedarra och tappa i styrka.
Vid riksdagen står exiliranier som hoppades att detta var tillfället då allt skulle vända, då något fantastiskt skulle hända. Nu verkar det allt mindre sannolikt för var dag som går. Som om kulmen är nådd och regimen nu bara har att ta sig välbehållen ner till dalen på andra sidan.
Den förtjänar inte en enkel resa. Tidigare idag kom ett telegram som meddelade att Väktarrådet nu har nått slutsatsen att det ”inte begicks några oegentligheter i samband med valet”.
– Vi har aldrig haft valfusk i samband med något presidentval och det här valet var det renaste någonsin, sade rådets talesman Abbasali Kadkhodai.
Rent val? Pyttsan. En artikel i Washington Post samt vidare resonemang på bloggen Cognitive Daily pekar ut ännu en anledning att tro att det iranska valet var bluff och båg.
Det är så här. S människor ombes säga en slumpvis utvald siffra säger de oftast sju. Däremot undviker de flesta att säga fem, eftersom femman inte känns ”slumpad” nog. Den är för nätt och rund för att vara slump, helt enkelt.
Gissa vilken siffra som är väldigt ovanlig i resultaten i det iranska valet!
Jo, fem.
Och vilken gynnarsiffra dyker upp onormalt ofta?
Sjuan, naturligtvis.