Gahrton gör upp med manöverdemokratin

En och annan av alla valanalyser som regnar över oss skulle man kanske klara sig utan. Per Gahrton står för dagens mest besynnerliga EU-valsanalys på Newsmill. I dag är det Alf Svensson som får klä skott för Gahrtons outsinliga förtrytsamhet över hur världen envisas med att inte göra som han vill. Svensson är, som bekant, på språng in i EU-parlamentet då väljarna har kryssat honom förbi KD:s förstanamn Ella Bohlin.

Att Gahrton är riktigt arg – fast bara solidariskt arg, för Bohlins skull, naturligtvis – går inte att ta miste på när han vredgat berättar om hur den förre kd-ledaren ”tapetserade landet med sitt porträtt, organiserade egna gubbmaffior som stöd och samlade in en halv miljon kronor för att driva personkampanj för sig själv”.

Ella Bohlins egna affischer och hennes egen personkampanj beskrivs annorlunda:

”Man måste naturligtvis fråga sig varför kd överhuvudtaget placerade Ella Bohlin på första plats om det ändå var meningen att hon skulle motas bort. Var det för att lura kd-ungdomarna att jobba dag och natt och göra allt det nödvändiga markarbete i valrörelsen som Alf Svenssons gubbar varken skulle orka eller nedlåta sig till att utföra?

Och så kommer slutklämmen:

Alf Svenssons manöver är både ett skamligt utslag av manschauvinistisk backlash och ett uttryck för den sämsta formen av mygel i partipolitiken. Att en person med en så hög moralisk svansföring nedlåter sig till sådant taskspeleri på en ung rättskaffens kvinnas bekostnad är något av det tarvligaste jag sett under mina femtio år i svensk partipolitik.”

Visst. Ella Bohlin har ”motats bort”. Det är tråkigt för henne. Men hon har motats bort av väljare. Demokratin, inte Alf Svensson, ”manövrerade” ut henne.

Grundproblemet för Ella Bohlin är inte Alf Svensson, utan den ilska KD:s partiledning väckte bland gräsrötterna efter provvalen. Att Bohlin är besviken kan man förstå och ha sympati för, men hon kan åtminstone vila i det faktum att framtiden, om den kan läsas i mängden personkryss, ändå ser ganska ljus ut.

Grundproblemet för Per Gahrton har jag däremot ingen teori om. För det kan ju inte rimligen vara demokratin i sig han invänder mot.