Ännu fler framgångar för S

Anne-Marie Lindgren, som är utredningschef Arbetarrörelsens
Tankesmedja, har fogat sig till gruppen av S-analytiker som menar att EU-valresultat inte är något att gråta över.

Sahlin, Baylan och Ulvskog har
ju tidigare närmast fått stampandet på förra valets rekordlåga nivå att framstå som en
riktigt valvinst. Riktigt så långt går inte Lindgren:

”Givet omständigheterna är det socialdemokratiska resultatet
i EU-valet inte dåligt. Efter månader av fallande opinionssiffror, negativa
mediebilder och en hel del internt missnöje är det snarast ett tecken på styrka
att ändå hålla ställningarna i ett val, där partiet haft notoriskt svårt att
mobilisera sina väljare.”

Varför det är så analyserar hon dock inte.

Lindgrens linje är stolt men inte nöjd. Det hon inte är nöjd
med är kampanjen.

”Jag tänker inte påstå att valaffischers utformning har
någon avgörande betydelse för valutgången, men de hårdstylade och
datormanipulerade bilderna av Marita och Mona känns obehagligt symboliska för
partiets brist på tilltro till sin egen berättelse.

Jag förmodar att avsikten var att appellera just till
välutbildad medelklass genom bilden av två framgångsrika, välklädda och
välvårdade yrkeskvinnor. Men på kuppen utplånades allt vad personlighet hette;
i stället för två människor med levande ansikten av livserfarenhet och
livsklokhet, humor, temperament och vilja fick vi två skyltdockor. Som inte
sade betraktaren särskilt mycket – utom, möjligen, att partiet bakom dem inte
vågade visa upp sig riktigt som det var utan försökte verka som något annat.
Oklart vad, men äkta kändes det inte.”

Men är inte saken den att S inte vågar visa upp sin rätta
sida?