Per Gudmundson
Historien har en alldeles egen skräphög för socialdemokratiska spådomar och framtidsvisioner, av typen ”internet är en fluga”.
I senaste numret av Tiden kommer ett nytt lass trams till denna skräphög. Artikeln har rubriken ”Vad bör ökad köpkraft användas till? Allt fler platt-tv eller bättre välfärd?” Det är Kommunals chefsekonom Anna Thoursie som tycker att en samhällsutveckling där hushåll tycker sig ha råd med tre tv-apparater inte går att tolerera.
”Kommer vi då, säg 2025, i genomsnitt per hushåll att ha tre platt-TV, fem designmöbler, sju telefondatorer (varav vi inte begriper oss på den näst senast inköpta; därför köpte vi ytterligare en modell) … men ha accepterat en sämre äldreomsorg och en sämre sjukvård? Naturligtvis inte. Vi kommer inte att tolerera en sådan utveckling.”
På något sätt är det komiskt, mitt i all planekonomisk iver att sätta gräns på vad hushållen ska kunna ha och inte ha. För det är väl redan så att en stor mängd vanliga medelklasshushåll faktiskt redan har tre tv-apparater, några designmöbler (om än bara svensk design) och åtskilliga telefoner, handdatorer och gps:er? Och detta förlägger en chefsekonom på ett stort fackförbund till femton år i framtiden? Om femton år har vi inte ens platt-tv! Om vi inte fryser utvecklingen där Anna Thoursie vill, förstås.