Marit Paulsen vann övertänd och rörig debatt

Marita Ulvskog (S) påstod att Sverige är på väg att bli ett ”lågskatteland”. Även förhärdade socialdemokrater måste ha tvivlat på om Ulvskog verkligen har några som helst spärrar, eller åtminstone frågat sig om Ulvskog egentligen är kommunist. Men det var bara ett exempel på de fullkomligt skamlösa påståenden som kom ur hennes mun i SVT:s EU-valsdebatt.

Tyvärr var det dock inte bara Ulvskog som fick tittarna att tvivla på EU-politikernas uppsåt. Debatten var rörig, deltagarna var övertända, och komplexa resonemang hade ingen chans.

Överlägset bäst klarade sig Marit Paulsen (Fp). Det var fascinerande att se hur de andra i tv-studion tystnade när Paulsen tog ordet. Och hon var ärlig och rättfram på ett sätt som styrker den redan kraftiga trovärdigheten. På frågan om vad hon skulle kunna göra för att en inspelad frågeställare skulle kunna få jobb svarade hon ärligt: inget. Och när det gällde annat svarade hon att det inte fanns någon quick fix. Istället för att, som de andra, bluddra vagt relaterade luddigheter.

Ella Bohlin (Kd) var förvånande duktig. Unga år och låga förväntningar till trots uppvisade hon en god formuleringsförmåga och hade väl genomtänkta svar även på svåra frågeställningar. Tyvärr är hon lika paternalistisk och förbudsivrande när det gäller livsstilsfrågor som hon är liberal när det gäller fri rörlighet för arbetskraften.

Gunnar Hökmark (M) har gjort betydligt bättre debatter. Hans humor kom inte riktigt fram, men däremot visade han att han kan vara en riktig slugger när det gäller. Han nitade Ulvskog ordentligt när han klädde av hennes motstånd mot utländsk arbetskraft och blottade den främlingsfientlighet som kan anas därunder.

Sören Wibe (Jl) var sansad och pedagogisk, och utnyttjade väl sin långvariga trovärdighet som EU-skeptiker. Här återvann nog Junilistan några – men inte tillräckligt – av de röster som förlorats.

Av de tre vänsterpartierna förtjänar Carl Schlyter (Mp) att framhävas. Hans artiga och finlemmade stil fungerar. Trist nog representerar han dock en taliban-artad politik.

Slutintrycket blir att Folkpartiet vann en del av de röster som ännu inte bestämt sig. Övriga toppkandidater lockade nog mest av redan övertygade. Men eftersom EU-parlamentsvalet mycket handlar om att mobilisera de egna att gå till valurnorna behöver detta inte vara dåligt för dem.