INLÄGG: Spela inte historielösheten i händerna

Centrum för Näringslivshistoria
(CfN) har byggt upp en imponerande verksamhet sedan starten 1974. Jag håller
med PJ Anders Linder (SvD 1/6) om att CfN förtjänar
ett högre anslag från staten. Men det vore olyckligt om det blev
på andras bekostnad.

I ledarkrönikan jämfört 200
000 kr om året till CfN med drygt 6,6 miljoner till Arbetarrörelsens
arkiv och bibliotek (ARAB). Andemeningen verkar vara att vi är orättvist
gynnade. Det finns dock två mycket enkla förklaringar till denna
obalans.

Den ena har att göra med
att arbetarrörelsen insåg sin historiska betydelse mycket tidigare än
företagsamheten. ARAB grundades redan 1902, men fick inte statsbidrag förrän
1966. Då var CfN inte ens påtänkt, och det tar tid att arbeta upp
relationer med staten. Den andra förklaringen handlar om att vi inte bara
är ett arkiv utan också ett bibliotek. ARAB har alltså delvis andra
uppgifter än CfN.

ARAB befinner sig redan på
ett sluttande plan. Vårt anslag från staten har sänkts tre år i rad,
och lett till att vi förlorat sex tjänster. Vem tjänar på att våra
samlingar görs mer eller mindre hemlösa – den troliga följden av att anslaget gröps
ur ytterligare? Knappast forskningen eller det breda historieintresset
hos allmänheten i alla fall.

De senaste 40 åren har en
stark och livskraftig enskild arkivsektorn växt fram vid sidan av den
statliga. Folkrörelse- och företagsarkiv förvaltar tillsammans en
stor del av vår moderna historia. Om PJ Anders Linder känner omsorg om
bevarandet av det förflutna är det bästa han kan göra att argumentera för ökade
anslag till den enskilda arkivsektorn i stort. Att spela ut ARAB
mot CfN vinner bara historielösheten på.

Lars Ilshammar

institutionschef, Arbetarrörelsens arkiv- och bibliotek